Man måste ha känsla för både färg och form. En vanlig utmaning för en tandtekniker är att formge och färgsätta den konstgjorda tanden så att den snyggt och omärkligt smälter in bland patientens övriga tänder.
Konstgjorda tänder och proteser tillverkas av material som porslin, guld, titan, kobolt-krom eller plastmaterial som akrylat. De flesta tandtekniker specialiserar sig på någon del av yrket. Man kan till exempel specialisera sig på vissa material eller på att tillverka proteser. Tillverkning av implantat, det vill säga proteser som sätts fast med hjälp av titanskruvar i käkbenet är en annan specialitet.
Tandtekniker samarbetar med tandläkare som slipar till tänder och tar avtryck av patientens käke. Avtrycket används för framställning av den modell som till exempel den nya tanden byggs upp på. Med hjälp av en laserscanner kan modellen avläsas. Informationen lagras i ett CAD-program på en dator och används sedan för att styra en fräsmaskin som tar fram skelettet till den nya tanden. Tanden måste sedan formges och färgsättas med till exempel ett porslin för att smälta in bland övriga tänder i patientens mun på ett snyggt sätt. Det är här som tandteknikerns hantverksskicklighet sätts på prov.
Tekniken att använda CAD-program i det här sammanhanget är relativt ny och blir allt vanligare. Den traditionella metoden att skulptera en modell i vax och därefter gjuta en ny tand används dock fortfarande i branschen.
Det gäller att vara säker på handen när man modellerar, formar och putsar den konstgjorda tanden. I arbetet används både handverktyg och elektriska borr-, puts- och slipmaskiner.
Sjukhustandtekniker gör proteser för ansikte, munhåla och käkar liksom proteser för att ersätta förlorade ögon, öron och näsor. Man arbetar med hela produkten, från avtryck på patienten till den färdiga protesen. Endast en liten del av landets tandtekniker har denna specialitet och de kallas med ett annat namn för anaplastologer. Några är verksamma vid de stora sjukhusen i landet, men de flesta arbetar numera som egna företagare.
