Präst och pastor
Präster och pastorer har utgångspunkt i kristen tro i arbetet med människor i både glädje och sorg.
Att vara präst eller pastor är mycket mer än bara ett yrke. Personligheten och den kristna tron är de främsta arbetsredskapen för prästen som möter människor både i glädje och i sorg.
En hälsning från verkligheten
Läs om hur en person som redan jobbar inom yrket upplever sin arbetsvardag.
Jag tycker också att det är gott att ha känslan av att jobba tillsammans för något, att man har en "vi-känsla".
Johannes valde prästyrket trots allt
Uppvuxen i en kristen familj med båda föräldrarna arbetande inom kyrkan hade Johannes bestämt sig för att inte bli präst. Men sedan han flyttat hemifrån kände han att han saknade tron i sitt liv. – Då sökte jag mig till kyrkan igen och började fundera på att bli präst. Man kan säga att det var när jag levt själv en tid som tron blev min egen.
Berätta om en dag på ditt jobb!
– En vanlig dag på mitt jobb, kanske en tisdag, börjar med att jag deltar i morgonbönen i Domkyrkan i Växjö vid halv nio. Sen åker jag till en av de kyrkor där jag själv arbetar och träffar mina kollegor över en kopp kaffe. Efter det brukar jag ta tag i en del kontorsarbete innan jag har ett möte med församlingsrådets ordförande och planerar vårt arbete. – Innan lunch brukar jag också titta in på fikat med de barngrupper som vi har i kyrkan och prata en stund med barnen och föräldrarna. Efter lunch åker jag hem till en kvinna som förlorat sin man. Vi pratar om hur det är i hennes liv nu och planerar begravningen tillsammans. Sen åker jag vidare till ett äldreboende och leder en andakt där. Jag avslutar dagen med att träffa konfirmanderna i vår kyrka ett par timmar innan jag beger mig hem vid sextiden.
Vad är det som är inspirerande och roligt med ditt jobb?
– Jag tycker mycket om att jag möter och samtalar med människor som är i olika situationer i livet. Det kan vara både utsatta situationer och helt vardagliga situationer. Jag tycker också att det är gott att ha känslan av att jobba tillsammans för något, att man har en "vi-känsla". Jag har alltid tyckt om att prata om sådant i livet som är svårt. Det gör att jag känner att jag trivs med mitt val av yrke idag. Dessutom ger gudstjänstlivet känslan av att vi är insatta i ett större sammanhang.
Hur hanterar du mötet med döden och den sorg som anhöriga känner?
– Det varierar från tid till tid. Jag möter sällan döden direkt utan mer följdverkningarna av döden när jag till exempel planerar begravningar och leder begravningsgudstjänster. Jag tänker att sorgen är en del av livet. Samtidigt är jag alltid noga med att se tragedin som den innebär i de anhörigas liv. När präster träffas och pratar om sina jobb pratar man ofta mycket om begravningar, det är ett sätt att hantera känslorna kring det. Man kan också gå i handledning och få stöd i sitt arbete på det sättet.
Vad vill du säga till de som funderar på prästyrket?
– Jag vill råda dem att skynda långsamt, att inte ha för bråttom i sin känsla. Man bör ta känslan till sitt hjärta och begrunda den först. Präst blir man inte ensam, så det är bra om man hittar någon som man känner förtroende för och kan prata med.
