En arbetsmarknad för alla
- om vägar till statliga insatser
på lika villkor

25 november 2019

Denna studie ingår i en handlingsplan som Arbetsförmedlingen har upprättat på uppdrag av regeringen. Regeringens uppdrag är föranlett av en empirisk iakttagelse som handlar om att en viss grupp arbetssökande inte på likvärdiga villkor som andra får ta del av samhällets gemensamma resurser. Denna grupp är arbetssökande utrikes födda kvinnor med kort eller ingen utbildningsbakgrund samt med begränsad erfarenhet av lönearbete i Sverige.

Studiens uppdrag har varit att analysera de arbetsmarknadspolitiska regelverken utifrån ett köns- och härkomstperspektiv samt att lämna eventuella förslag på justeringar för regelverken. Studiens syfte har därför varit att utifrån teorier om social skiktning och likvärdighet beskriva och förstå hur det arbetsmarknadspolitiska regelverket påverkar möjligheterna för denna grupp att ta del av arbetsmarknadspolitiska insatser. Två synsätt på likvärdighet har använts i analysen: ett materiellt (där särbehandling av individer och grupper betraktas som positivt) och ett formellt (där särbehandling betraktas som negativt).

Studien har letat efter mekanismer, närmare bestämt explicita och implicita formuleringar, i det formella arbetsmarknadspolitiska regelverket som skulle kunna påverka dessa kvinnors möjligheter att få sysselsättning i Sverige. Studien omfattar hela regelhierarkin, från lag, via förordningar till olika myndighetsdokument, med särskilt fokus på handläggarstöden. I studien har två typer av regleringar av arbetsmarknadspolitiska insatser valts ut. Den ena är Extratjänst som är en bedömningsbaserad insats och den andra är Nystartsjobb som är en kriteriebaserad insats.

Sammantaget visar studien att det arbetsmarknadspolitiska regelverket i allmänhet, och i relation till studiens undersökningsgrupp i synnerhet, i hög grad präglas av ett formellt likvärdighetsperspektiv. Ingenstans i regelverken pekas gruppen utrikes födda kvinnor med låg eller ingen utbildning ut. I den mån de tre kategorierna kön, härkomst och utbildningsnivå synliggörs i regelverken så förekommer de främst en och en. Man är mer obenägna att synliggöra flera, utifrån individen, nära sammanflätade kategorier samtidigt. Det är också tydligt att intervjupersonerna bär på ett formellt likvärdighetsperspektiv. Det tycks vara andra som ska ta ansvar för undersökningsgruppens komplexa sammansättning av flera skiktningsprinciper och lösa den diskriminerande praktik som regeringen och myndigheten har uppmärksammat i handlingsplanen.

Rapporten avslutas med en diskussion utifrån studiens samlade resultat och ger flera förslag på möjliga vägar framåt.