Viktoria lämnade Stockholm för drömjobbet i norr

Viktoria Hallmans:

Som jag varit inne på så är det otroligt mycket folk som har flyttat till Skellefteå, och hela tiden flyttar till Skellefteå. Det här är också människor som söker exakt samma sammanhang som en själv, att man vill ha vänner och trygghet. Och är man då flera som söker samma sak så kommer man hitta varandra.

[vinjettmusik]

speakerröst:

Du lyssnar på Arbetsförmedlingens jobbpodd, en serie med intressanta berättelser om olika personers vägar till jobb och studier, i dag med Veronica Martinsson. Gäst: Viktoria Hallmans.

[musik]

Veronica Martinsson:

Viktoria är född och uppvuxen i Stockholm, men sedan några år tillbaka bor och arbetar hon i Skellefteå. Hur trivs hon? Vad har flytten betytt för Viktoria? Och varför tycker hon att fler borde rikta blicken mot jobben i norra Sverige?

[musik]

Veronica:

Hej och välkommen, Viktoria.

Viktoria:

Tack.

Veronica:

Hur är det att vara i Stockholm?

Viktoria:

Ja, det är varmt. Inte så mycket snö och soligt, men annars lite mer folk kanske.

Veronica:

Vi träffar Viktoria när hon är hemma i Stockholm. Om några timmar reser hon upp till Skellefteå igen. Eller är det kanske Skellefteå som är det nya hemma?

Viktoria:

Ja. Nej, jag säger nog hem till båda. Hem till Stockholm, hem till Skellefteå. Båda är ju hem, fast på olika sätt.

Veronica:

Berätta mer om ditt nya hem.

Viktoria:

Det är i Västerbotten så det är ganska långt från Stockholm, det tar ungefär åtta timmar med bil. Det är en plats som är väldigt spännande. Det händer mycket i staden, den är väldigt levande och det är väldigt många olika nationaliteter i stan just nu. Om man tar flyget upp dit så hör man alla möjliga språk och det är en plats med väldig närhet till naturen. Vi har en slalombacke i stan. [skrattar]

Veronica:

Det är det inte alla som har!

Viktoria:

Det är inte många som har det. Och otroliga längdskidsspår kan jag säga, om man gillar att åka längdskidor så är det perfekt att vara där på vintern. För mig var det jättehäftigt, den här första upplevelsen av första våren. Det tyckte jag var helt otroligt det här med ljuset, för att jag tänker att visst att vi här tycker att det är ljust på sommaren, men det är ingenting mot vad det är där uppe. Det går inte att beskriva. Och norrsken har jag sett. Så mycket norrsken. Jag grät de första gången för att jag tyckte det var så vackert.

Veronica:

[hummar instämmande]

Viktoria:

Det ser man inte här så ofta.

Veronica:

Har du blivit van vid det nu eller är det fortfarande lika vackert?

Viktoria:

Nej men jag tycker att det är vackert. Men man blir lite hemmablind kanske i Skellefteå stad. Så det är alltid bra när man har åkt i väg och så kommer man hem igen och går man sin vanliga runda och så tänker man "oj, vad fint det är".

Veronica:

Du låter nästan lite förälskad.

Viktoria:

Ja men det kan man väl ändå säga. Det är spännande att vara på en plats som man aldrig har varit på innan. Att flytta till en stad som man inte har någon koppling till eller någon relation till och sedan bygga upp en ny relation till den stan och hitta sina egna smultronställen, så att säga. Det har varit en häftig upplevelse.

Veronica:

Om vi backar bandet lite, hur började det här? Hur kom det sig att du flyttade till Skellefteå?

Viktoria:

Jag tog examen. Jag hade en pluggat statsvetenskap och skulle börja söka jobb och insåg ganska snabbt att även om man har pluggat x antal år så är det ganska svårt, eller det var svårt i Stockholm, och både jag och mina pluggvänner upplevde samma situation. Att det var mycket vikariat eller projektanställningar eller man kanske fick ta något jobb som man egentligen inte var jättesugen på. Men man måste börja någonstans och då tänkte jag att ja, då får jag väl börja ... Jag beskrev faktiskt i går att man börjar innanför tullarna och sen börjar man gå utanför bit för bit tills jag insåg att "ja, jag kanske måste titta utanför Stockholm och se vad som finns i resten av Sverige". Och då av en slump, skulle jag nog säga, så sökte jag det här. Ett jobb på Skellefteå kommun i Skellefteå, utan att egentligen kanske tänka så mycket på att det var så långt bort eller vad det skulle innebära. Jag tänkte nog inte alls så långt i framtiden utan jag såg en tjänst som jag tyckte var rolig som jag genuint ville ha och kände att det här är någonting som skulle passa mig och det jag vill göra i framtiden. Så då sökte jag den tjänsten. Och sen tror jag faktiskt att jag glömde bort att jag hade sökt den tjänsten. Och sen ringde dom från kommunen och ville ha en intervju.

Veronica:

Och vad hände då?

Viktoria:

Först var jag på en digital, alltså en Teams-intervju. Och sen fick jag flyga upp dit för att eftersom jag inte hade varit där så ville de att jag skulle se stan innan vi gick vidare. Så då åkte jag upp dit och det var kanske den bästa dagen tror jag, det var i oktober. Solen sken. Det var när löven faller från träden och så gick jag där längs älven och tänkte "ja, men det kanske inte är så farligt att flytta från familj och vänner upp hit". Och sedan så tackade jag ja till den här tjänsten och så flyttade jag upp typ två veckor senare.

Veronica:

Wow!

Viktoria:

Så det gick väldigt fort hela grejen. Men jag tror att det var bra att jag inte tänkte så mycket på vad det innebär att bo så långt bort på, som jag sa, en plats som man kanske inte har någon koppling till. Jag hade inga vänner, ingen familj, alltså ingen koppling alls till den här stan.

Veronica:

Men hur hanterade du det här? Du kom i november som du sa, när den här mörka perioden hade inletts. Hur var det då för dig? Lärde du känna folk eller hur gick det till att komma upp? Hur var det?

Viktoria:

Nej, men det är klart att det kändes tufft i början, speciellt innan jag hade flyttat. Att flytta till en plats där man inte har någon relation till någon, och man vet inte hur det ska bli. Hur träffar man vänner? Och sedan hade jag också en fördom om att i Västerbotten har man fördomar om stockholmare. Jag visste inte riktigt om man skulle bli accepterad eller insläppt, men det visade sig vara helt fel. Jag har känt mig väldigt välkomnad redan från första stund och att man har fått höra att man är välkommen. Att de som bor i Skellefteå vill att man ska vara där eftersom de ska bli fler så behöver de att vi flyttar från resten av Sverige till den här staden.

Veronica:

Viktoria känner sig alltså välkommen på sitt nya jobb och i sin nya stad, men trots det är första tiden ganska slitsam.

Viktoria:

Ja, jag var väldigt trött i början för det var så mycket nytt hela tiden. Men att det blir någonstans en ganska stor utdelning för att man bevisar för sig själv att man klarar alla de här sakerna. Och jag kan tänka att alla som har börjat på ett nytt jobb vet hur jobbigt det är. Och sedan lägga på extra lager på det här. Att det var tufft, det vill jag inte säga att det inte var för det krävs lite av en. Man får verkligen utmana sig själv att hitta nya relationer, att skapa kontakt, att bara hitta sin plats i en ny stad. Visst att man kan trivas jättebra på sitt jobb från dag ett, men att få till det här andra; att man känner sig trygg på ny plats, att man vet vilka genvägar man ska gå eller att man har ett sammanhang där man känner att man har vänner som man kan umgås med. Eller om man håller på med någon sport, att man hittar den typen av aktivitet eller någon förening.

Veronica:

Hur gjorde du då för att hitta de här sakerna?

Viktoria:

Jag hade nog tur. Jag hade fantastiska kollegor på min enhet som fångade upp mig direkt. Och det tror jag att så kommer det nog vara för dom flesta. Och sedan beror det helt på var man jobbar, som jag varit inne på så är det otroligt mycket folk som har flyttat till Skellefteå – och hela tiden flyttar till Skellefteå. Det här är också människor som söker exakt samma sammanhang som en själv. Att man vill ha vänner och trygghet. Och är man då flera som söker samma sak så kommer man hitta varandra.

[musik]

Veronica:

Men hur blev det då med jobbet? Fick Viktoria den tjänsten och de uppgifterna som hon drömde om?

Veronika:

Jag trivs jättebra på mitt jobb. Och det är har varit en stor del av att jag trivs så bra i Skellefteå. Jättebra kollegor och jag har haft jättebra stöd från mina chefer och fått träffa otroligt mycket folk. Och skapa nya kontakter och bli bättre på det jag vill hålla på med i framtiden.

Veronica:

Du har verkligen fått möjligheter att utvecklas inom det som du vill.

Viktoria:

Jag tror aldrig att jag hade kunnat få den här rollen som jag har på Skellefteå kommun i Stockholms stad som nyexaminerad. Och det är väl klart att från deras sida var väl det kanske en chans det också, man är ny på så många sätt. Men eftersom jag fick det här ansvaret och det här förtroendet så har jag vuxit i den rollen. Och det blev jättebra, för både deras del och för min del. Så det har verkligen varit värt den här flytten. Även om det är klart att vissa dagar så känns det långt bort. Hela min familj bor i Stockholm och mina nära vänner. Men å andra sidan så får man nya relationer där uppe och nya nära vänner och nya kontakter och utdelningen för min del har absolut varit värd, skulle jag säga. Jag brukar tänka så här att man ska spendera så himla mycket tid på ett jobb. Om man ska jobba 40 timmar i veckan då vill man göra någonting som man tycker om. Och jag vill göra någonting som jag blir glad av, som har ett värde för mig.

Veronica:

Hur tänker du framåt då? Är det en plats som du vill vara kvar på, eller hur ser du på framtiden?

Viktoria:

Just nu så vill jag vara kvar för jag trivs väldigt bra. Dels på jobbet och dels med mitt privatliv som jag har skapat där. Och det finns så himla mycket att se i Västerbotten och övre Norrland, norra Norrland kanske man ska säga [skrattar], som jag känner att "det här hade inte jag sett eller gjort om jag hade bott i Stockholm". De flesta gör väl den här resan till Kebnekaise och kanske fjällvandrar, men det finns otroligt mycket vackert att se uppleva. Och jag känner inte att jag är färdig med det än. Sedan om jag bor där hela mitt liv, det vet jag inte. Jag är ju som sagt ganska ny i arbetslivet, så hur det blir i framtiden är svårt att säga.

Veronica:

Men om någon skulle höra det här nu och tveka lite och känner sig lite sugen, men drar sig lite för det. Hur skulle du sälja in det här då?

Viktoria:

Hittar man någonting som man känner att man vill göra som man är intresserad av, nu tänker jag ur ett yrkesperspektiv, men det känns läskigt att flytta ... Man kan alltid flytta hem igen. Att det är värt att testa, man kanske inte ska förvänta sig att man vart man än flyttar så kommer man trivas från första stund. Men sedan när man har fått se vad stan har att erbjuda så tror jag att man kommer tycka att det är en bra plats att bo och leva på. Och att det kan vara kul att vara på ett annat ställe och få en helt annan upplevelse än det man är van vid.

Veronica:

Som en chans att börja om lite med den person man är också kanske?

Viktoria:

Ja absolut. Men också få utmana sig själv att testa någonting som är någonting helt annat. Det är klart att det kan vara skrämmande, men det kan ge väldigt hög utdelning. Och det kanske blir så att man vill bo där resten av livet och att man hittar en plats som man tycker att "här finns allt jag vill ha".

Veronica:

Bra. Tack så mycket Viktoria för att du kom hit i dag.

Viktoria:

Tack så jättemycket för att jag fick komma hit och berätta om Skellefteå och att flytta till en annan stad och hur det är.

[musik]

speakerröst:

Du har lyssnat på Arbetsförmedlingens jobbpodd som i dag gästades av Viktoria Hallmans. Programledare var Veronica Martinsson. Du kan hitta en textad version av avsnittet på Arbetsförmedlingens play-tjänst. På Arbetsförmedlingens sida "Jobba i norra Sverige" hittar du allt du behöver veta om hur det är att flytta till jobben i norr. Där kan du också ta dig vidare till olika kommuners hemsidor i Viktorias Västerbotten, men även Norrbotten. Visste du till exempel att många kommuner har inflyttningsvärldar som kan hjälpa dig att komma till rätta i din nya kommun? Avsnittet är producerat 2023.

[vinjettmusik]