Nästa sändning -

Visa alla kommande sändningar

Varför ska Arbetsförmedlingen fråga om våld?

Var tredje vecka mördas en kvinna i Sverige av sin partner och flera av dessa var arbetssökande. Nu har Arbetsförmedlingen fått i uppdrag av regeringen att öka upptäckten av våld i samverkan med Försäkringskassan, Migrationsverket, Socialstyrelsen och Jämställdhetsmyndigheten. Kopplingen mellan ohälsa och våld är stor och påverkar förmågan att arbeta. Därför kommer Arbetsförmedlingen utbilda 7 400 medarbetare om våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt sexuellt våld. Åsa Frostfeldt är ansvarig på Arbetsförmedlingen för införandet av regeringsuppdraget och kommer i det hör avsnittet att berätta mer. Det här är första delen av två om Arbetsförmedlingens arbete kring Ökad upptäckt av våld och varför Arbetsförmedlingen ska ställa frågor om våld?

Skriv gärna till oss och berätta vad du tyckte om det här avsnittet och skriv även om du har förslag på vad vi ska prata om i podden: podcast@arbetsformedlingen.se. För rådgivning finns Kvinnofridslinjen på telefonnummer 020-50 50 50

Textad version

Transkribering av Arbetsförmedlingens jobbpodd:
Varför ska Arbetsförmedlingen fråga om våld?

Vinjettmusik (Bensound – Perception)

(Charlotte Lindman)

Det här är första delen av två om Arbetsförmedlingens arbete

kring ökad upptäckt av våld och varför Arbetsförmedlingen

ska ställa frågor om våld.

Du lyssnar på Arbetsförmedlingens jobbpodd

och jag heter Charlotte Lindman.

(Glad melodislinga spelas)

(Charlotte Lindman)

Var tredje vecka mördas en kvinna i Sverige av sin partner

och många var arbetssökande.

Nu har Arbetsförmedlingen fått i uppdrag av regeringen

att öka upptäckten av våld i samverkan med andra myndigheter:

Försäkringskassan, Migrationsverket, Socialstyrelsen

och Jämställdhetsmyndigheten.

Uppdraget är att öka upptäckten av våld i nära relationer,

hedersrelaterat våld och förtryck samt sexuellt våld,

då det kan påverka arbetsförmågan.

Vi träffar Åsa Frostfeldt som ska berätta mer om det här.


Och Åsa, hon är ansvarig på Arbetsförmedlingen

för införandet av regeringens uppdrag

som kallas ökad upptäckt av våld.

Hon har arbetat med mänskliga rättigheter

i statlig och kommunal förvaltning i över 20 år.

Välkommen till Arbetsförmedlingens jobbpodd!

(Åsa Frostfeldt)

Tack så mycket.

(Charlotte Lindman)

Varför ska Arbetsförmedlingen ställa frågor om våld?

(Åsa Frostfeldt)

Det vi har sett är ju helt enkelt att våld

kan vara en dold orsak till arbetslöshet och till ohälsa,

och vårt främsta uppdrag på Arbetsförmedlingen är ju att matcha

och rusta en person mot arbetsmarknaden.

För att göra detta på bästa sätt så behöver vi känna till

om det är någonting som begränsar arbetssökandet.

Det kanske kan vara så att man inte kan vistas

i alla geografiska områden, till exempel om ens förövare bor

eller jobbar på ett visst ställe, eller så kan det vara så

att vissa typer av jobb inte är lämpliga att söka

om man har en hotbild mot sig,

till exempel så kanske man inte ska ha ett utåtriktat arbete.

Kanske jobbade mera back office om man har den här problematiken.

(Charlotte Lindman)

Men varför har då Arbetsförmedlingen fått det här regeringsuppdraget?

(Åsa Frostfeldt)


Bakgrunden till att vi fått regeringsuppdraget,

det är att varje gång det mördas en person i Sverige

av sin nuvarande eller ex-partner,

så gör Socialstyrelsen nånting som heter haveri...

Ja, dödsfallsutredningar som är som en haveriutredning,

ungefär som en båt som går på grund, så undrar man, vad gick fel?

Hade vi kunnat förhindra det här?

Och då gör man samma sak, om det är

en person som mördas av sin partner.

I de här dödsfallsutredningarna så kunde man då helt enkelt se

att väldigt många var inskrivna som arbetssökande

hos oss på Arbetsförmedlingen,

och vi hade inte uppmärksammat att de här personerna

hade varit utsatta för våld, trots att vi har haft en tät kontakt

med de här kvinnorna under en längre tid.

Och ibland var vi helt enkelt den enda myndighetskontakten

som de här kvinnorna hade haft.

Och hade vi då ställt frågan om de hade erfarenhet av våld,

hade vi kanske kunnat fångat upp dem i tid

och lotsa dem vidare till stöd, skydd och behandling

och kanske till och med räddat deras liv.

(Charlotte Lindman)

Men vad är det för olika typer av våld eller förtryck

som det här handlar om? Var är det vi ska upptäcka för någonting?

(Åsa Frostfeldt)

Ja, våld kan se väldigt olika ut. Det kan vara fysiskt,

psykiskt, sexuellt, materiellt, ekonomiskt eller latent våld.

Och då pratar vi ju allting från misshandel till sexuella övergrepp,


till mordförsök eller, ja, ekonomiskt våld kan ju vara till exempel

att ens partner har tillgång till ens e-legitimation, till ens e-post

och kanske skuldsätter den andra personen

utan att man ens vet om det.

Och det kan också vara så att man övervakar allting som personen gör,

både digitalt och i det verkliga livet.

Latent våld är ju ett sådant begrepp som är minst känt,

och det kan innebära att det finns hela tiden

en konstant rädsla för att nytt våld ska hända igen.

Och då kan det räcka med att man höjer tonen

eller en arg blick, så blir det en hotfull situation.

Och vi kan särskilt se det här till exempel med pappor

som har varit våldsamma, att det tar väldigt lång tid

att bygga upp en trygghet med barnen igen.

Och man kan också se bland personer som har separerat,

till exempel, att där finns det också en spänning

långt efter man har separerat,

och att man är rädd för att nytt våld ska uppstå.

Om man har en funktionsnedsättning, så kan det handla om

att förövaren riktar sig in på den här särskilda sårbarheten man har.

Till exempel om man är synskadad, så kan man möblera om hemma

hos personen, som kanske trillar över möbler och skadar sig.

Eller att man tar bilen och åker ut i skogen och bara

släpper av personen där, så personen inte kan orientera sig

eller lokalisera sig, som inte vet hur man tar sig hem.

Om man lever i en samkönad relation så kan det handla om

att den ena personen är öppen med att hon är lesbisk,

med den andra inte är det och kanske hotar med:

"Gör du inte som jag säger, så kommer jag berätta


för din familj eller din arbetsgivare."

Och lever man till exempel i en hedersrelaterad kontext,

så kan ju det här vara förenat med livsfara om det är så att man

inte tillåts ha en samkönad relation i den familjen,

eller i den släkten, att det är okej.

Och och sen vill jag också lyfta fram

att det kan ju också vara i Arbetsförmedlingens kontext.

Då kan det handla om att man inte själv får bestämma

vad man ska studera eller vilken typ av jobb man kan söka.

Vad familjen till exempel tycker är lämpligt

vad är för typ av jobb man kan ha alltså.

(Charlotte Lindman)

Det låter ju väldigt komplext och att det kan röra sig om

så olika typer av situationer i samhället, och även att det

kan beröra väldigt många personer,

som kan utsättas för det här.

Men hur vanligt är det då att arbetssökande

har varit utsatta för våld i nära relation?

(Åsa Frostfeldt)

Ja, vi har ju såklart ingen... exakt statistik på det,

men brottsförebyggande rådet, BRÅ,

har ju gjort en studie, och då är det 7% som uppger,

alltså i populationen, att dom har erfarenhet

av våld i nära relation under senaste året.

Om man skulle applicera det på Arbetsförmedlingens verksamhet,

vi har ungefär en halv miljon inskrivna som arbetssökande,

så rör det sig om ungefär 35 000 arbetssökande.


Men vi har faktiskt testat att ställa rutinmässiga frågor om våld

på ett lokalkontor. Då var det de som hade varit långtidssjukskrivna

som kommer till Arbetsförmedlingen via Försäkringskassan,

och dom hade varit... Ja, som vi då ska hjälpa

och rehabilitera vidare till arbete,

och dom uppgav att det var 80 %.

(Charlotte Lindman)

Oj, det är jättemånga.

(Åsa Frostfeldt)

Ja, det är väldigt många.

Och vi har också i det här regeringsuppdraget nu

ett samverkansprojekt tillsammans med Samordningsförbundet,

som heter Stoppa våldet.

De har nu då på flera olika orter ute i landet ställt frågor om våld

till personer som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden,

och vi ser att det är väldigt många som tyvärr har den här erfarenheten,

som har resulterat i fysisk och psykisk ohälsa,

vilket har gjort att de har kommit väldigt långt ifrån arbetsmarknaden

och har det ganska tufft att ta sig tillbaka.

Och det medarbetarna som jobbar inom de här samverkansprojekten

inom Finsam, som det heter, är att de säger att rehabiliteringsplanen

har blivit mycket bättre sen dom började ställa frågor om våld,

och dom förstår bättre bakgrunden till varför de här personerna

faktiskt mår dåligt.

Det kan vara så att en person kanske har en diagnos

som är utmattningssyndrom, men i själva verket

så kanske den här personen har något som heter

Post traumatic stress syndrom, PTSD, som är orsakat av våldet,


och då måste man få traumabehandling.

Det är ungefär som att säga att man får fel medicin

för att man har fel diagnos. Och då handlar det ju väldigt mycket om

att man måste få rätt insatser för att må bättre

och sen komma vidare i sin process och må bättre,

bli självförsörjande och ha ett eget arbete igen.

(Charlotte Lindman)

Ja, man förstår ju att Arbetsförmedlingen har en viktig roll

i och med att man träffar många av de här personerna.

Men man vill ju också veta hur många som verkligen kanske då

har blivit utsatt för ett allvarligt våld eller våld överhuvudtaget

som anmäler det här till polisen.

Alltså hur många går vidare med det här?

(Åsa Frostfeldt)

Ja. Det vi vet av olika studier som BRÅ har gjort

är ju att mörkertalet är enormt stort.

Men om vi tittar på statistiken för 2020

så var det alltså 50 000 kvinnor som anmälde förra året

och 12 400 män att de har varit utsatta för brott i nära relation.

Om man bryter ner den här statistiken och tittar på

till exempel sexualbrotten. I den här statistiken

är det både bekanta... Alltså, det kan både vara

en våldtäkt inom ramen för ett förhållande

och en överfallsvåldtäkt på stan, med en okänd förövare.

Och då var det 20 000 kvinnor som anmälde det förra året

och 2600 män.

Och då ska vi också nämna att i den här statistiken

så ingår det ju också brott mot barn.


Och tittar man på det hedersrelaterade våldet

så var det 1600 kvinnor som anmälde det här och 500 män.

Men det jag vill lyfta i sammanhanget också,

för jag pratade ju tidigare om dödsfallsutredningarna.

Vi kan ju se när det gäller det grövsta våldet,

det som leder till dödsfall eller att man behöver

söka skydd på ett skyddat boende för att förövaren är så farlig

så man måste ha skydd, eller att man måste ta sig till sjukhus

om man har brutna revben, brutna ben, man har fått skallskador

och så vidare, så är ju kvinnorna i majoritet där.

Det grövsta våldet i det här när det gäller brott i relationer

riktar sig mot kvinnor.

Och det är det vi kan se också, att det var tredje vecka

är det en kvinna som mördas av sin partner eller expartner i Sverige.

(Charlotte Lindman)

Ja, man förstår att mörkertalet är stort

och kanske svårt att upptäcka alla gånger.

Men på vilket sätt kan en arbetssökande

som är våldsutsatt vara sårbar?

Vad är det vi ska ta hänsyn till här?

(Åsa Frostfeldt)

Ja, men det som är bra att tänka på är ju

att man också kan befinna sig i ekonomisk utsatthet

när man är arbetssökande, eftersom det är inte helt lätt

att lämna en relation och få ett nytt boende

om man inte har en fast anställning.


Det kan också vara så att man är traumatiserad av våldet

och man mår väldigt dåligt.

Man har kanske sina kognitiva förmågor påverkade,

till exempel att man har svårt att koncentrera sig

och man kan ha problem med minnesstörningar och så vidare.

Och i det läget kan det vara väldigt svårt att sälja in sig själv

till en ny arbetsgivare.

Och som jag nämnde tidigare också, att man kan ju också ha

begränsningar i vilken typ av jobb man kan söka

om man har en hotbild mot sig.

(Charlotte Lindman)

Ja, du pratade om det här att man kanske inte alltid ska stå frontline,

utan att man kanske behöver ha ett lite mer diskret arbete

om man är utsatt.

(Åsa Frostfeldt)

Ja.

(Charlotte Lindman)

Men vad innebär då det här regeringsuppdraget i praktiken

för Arbetsförmedlingen?

(Åsa Frostfeldt)

Mm. Det handlar om att vi har arbetat fram rutiner på myndigheten,

hur vi ska arbeta med det här uppdraget, hur vi ska ställa frågor,

vilken typ av frågor vi ska ställa.

Vi har tagit fram ett frågeformulär, till exempel,

som finns på Arbetsförmedlingens hemsida,

så vill man veta vad det är för frågor vi kommer ställa

så kan man gå in och hitta den på vår hemsida.


Och det handlar ju om framförallt en väldigt stor utbildningssatsning

till våra medarbetare. Så alla som har kontakt med arbetssökande

ska få gå en kunskapshöjande kurs kring ökad upptäckt av våld.

Och det man kommer lära sig där eller får mera kännedom om,

det är bland annat hur våldet påverkar arbetsförmågan,

hur man kan samtala om våld och hur man ska agera

om man får kännedom om att en arbetssökande är våldsutsatt

eller våldsutövande.

(Charlotte Lindman)

Men vilka är då dom vanligaste reaktionerna

som man kan få då man ställer frågan just om våld?

(Åsa Frostfeldt)

"Tack för att du frågar."

Det är den absolut vanligaste reaktionen.

Det finns en viss oro att man tror att man ska bli,

ja, att man ska känna sig kränkt eller personen ska bli väldigt upprörd

eller så vidare, men man får inte de reaktionerna, utan...

Om man tittar på hälso- och sjukvården och Socialtjänsten

som en under en längre tid har ställt de här frågorna,

så förstår man varför de ställs och varför de är relevanta.

Jag tror till exempel att dom flesta kvinnor som har varit gravida

har fått den här frågan när man har varit gravid

och även om man har kommit till BVC sen efteråt.

Det har blivit en ganska naturlig del inom vissa verksamheter.

Och det är det som samhället gör nu och regeringen vill,

att vi ska skala upp det här, så man ska öka upptäckten på fler håll.

För att vi vet att våldet påverkar vår hälsa väldigt mycket,


och precis som det är naturligt att man får i dag

frågor om alkohol och droger, till exempel, när man pratar hälsa,

så kommer man få det också om våld.

Så det ska inte vara tabubelagt längre

och det är viktigt att ta bort den här skammen också,

och fokusera på att det här är ett stort samhälls- och folkhälsoproblem

som kostar samhället enorma pengar.

Både om man tänker på rättegångskostnader,

kriminalvården, Socialtjänsten, inom hälso- och sjukvården,

personer som blir sjukskrivna, A-kassa,

men också då framför allt det mänskliga lidandet.

Och jag hade ett samtal med en kvinna som är arbetssökande

för ett tag sedan som också hade erfarenhet av våld

och hon sa till mig: "Jag önskar att jag hade fått den här frågan

för tio år sedan. Då har jag inte behövt tappa tio år och mitt liv.

Varför ställdes inte den här frågan tidigare?

Varför har ni inte gjort det här tidigare?"

Så att det tror jag är väldigt viktigt perspektiv att ta med sig,

att få stopp på våldet tidigt och att samhället också har kommit

en bra bit på väg när det gäller att ge stöd till våldsutövare.

Så att det finns stöd både för de utsatta och förövarna.

(Charlotte Lindman)

Ja, för det är ju ändå en väldigt känslig fråga ändå,

måste man ju säga, och man kan ju förstå ändå att det känns

både svårt att ställa den då, men som du berättar nu

så blir det ju mer och mer normaliserat om alla ställer den här frågan

och framförallt om man då finns i olika myndigheters system

eller inom sjukvården så har man kanske större chans att upptäcka.


Men det man kan fundera på är ju då vad man kan förvänta sig

just ifrån Arbetsförmedlingen om man är utsatt i en sådan här situation.

Vad kan Arbetsförmedlingen göra eller vad får vi göra,

eller vad måste vi göra från Arbetsförmedlingens håll?

(Åsa Frostfeldt)

Det korta svaret är ju att vi ska ställa frågor om våld,

öka upptäckten av våld och sen ska vi hänvisa vidare

för stöd och skydd.

De som ska göra hot- och

riskbedömningar, det är ju polisen och Socialtjänsten.

Om man behöver placering på ett skyddat boende,

då är det är Socialtjänsten som tar det beslutet

och gör den placeringen.

När det gäller samtalsterapi, till exempel, är det hälso- och sjukvården

som kan kan erbjuda det. Så det vi kan göra är helt enkelt

att hjälpa till att hänvisa vidare till de här kontakterna.

Men det handlar också om att vi anpassar vår planering

kring den här arbetssökande, så att vi verkligen kan sätta in

rätt insatser. Det kanske är traumabehandling,

som jag gav exempel på tidigare, som man behöver,

och det kanske inte är någon annan typ av behandling,

utan det är verkligen det man behöver för att komma vidare.

Och jag vill också verkligen förmedla vikten av det här

med att Arbetsförmedlingen är en jätteviktig aktör

i att hjälpa till att upptäcka våldet, men det här är ett samverkansarbete

med andra organisationer och myndigheter.

Det här är ingenting som någon kan lösa på egen hand.

Här måste vi liksom kroka arm och hjälpa till.

(Charlotte Lindman)

Men ligger det nåt ansvar hos personen

som har blivit utsatt att prata eller berätta?

(Åsa Frostfeldt)

Nej, alltså, jag ska säga att det är helt frivilligt att berätta om våldet.

Vi vet till exempel att ungdomar är ganska snabba på att berätta

om våldet i relationer, hur det ser ut i skolan,

i digitala sociala medier och så vidare.

Men vi vet också att de som lever i en mer långvarig relation,

man kanske har gemensamma barn, gemensamt boende,

gemensamma lån och så vidare, det tar längre tid,

en längre process innan man är redo att söka hjälp.

Men om det är så, och sen kan det ju också vara så

att man har varit våldsutsatt tidigare, men man man har fått hjälp

att bearbeta det, då kanske det inte är något som påverkar

ens arbetssökande. Då är det klart att inte behöver dra upp det

om man känner att man är klar med det,

utan det är om man känner att det här är något som påverkar

min fysiska och psykiska hälsa, och jag har en hotbild mot mig,

till exempel. Då behöver man ha med det i planeringen helt enkelt.

Man gör antingen en rehabiliteringsplan

eller när man bara ska matcha mot ett jobb.

(Charlotte Lindman)

Men det här är ju en jättestor satsning som har påbörjats

och ska pågå här nu under början av 2021 och kommer att fortsätta,

och det är ju många medarbetare på Arbetsförmedlingen

som ska få den här utbildningen. 7400 pratar du om.


De som då redan träffar eller pratar med arbetssökande

har redan börjat ställa frågor om våld för personer

som skrivs in eller är inskrivna.

Men vad är det för effekter som ni önskar uppnå

genom att Arbetsförmedlingen börja ställa frågor om våld?

(Åsa Frostfeldt)

Mm. Ja, först och främst så vill jag ju säga

att det är ju faktiskt en mänsklig rättighet att leva ett liv

fritt från våld. Och någonting som jag brukar tänka på,

det är ju att man har nollvision när det gäller döda trafikoffer

ute på vägarna, att ingen ska behöva dö i en trafikolycka.

Varför har vi inte nollvision när det gäller

att ingen ska dö av våld i en nära relation?

Och jag har den här nollvisionen i mig hela tiden

när jag jobbar med det här uppdraget

och tänker att vi måste kunna vända det här

och då måste vi kunna hjälpa till tillsammans.

Och det handlar ju om också att inga barn ska behöva växa upp

i de här familjerna och behöva se det här,

så att vi också får slut på den här typ av våldsamma beteende

som går i generationer efter generationer.

Så jag är jättepositiv att vi kan faktiskt få stopp på det här,

för att om man tänker att... Okej, alla kan inte göra allt,

men vi kan alla göra något.

Om du, antingen som vän eller kollega eller som arbetsförmedlare,

lyckas få stopp på en, på en, bara en, våldsam relation,

då kan du känna ändå att jag har gjort något väldigt bra.

Om vi alla i Sverige hjälps åt så är ju faktiskt den här nollvision

så himla långt borta.

Och jag tycker också, som jag, ja, jag har jobbat med det här nu

i snart 20 år på olika sätt, och jag tycker att jag har sett

en jättestor attitydförändring till frågorna under de här åren.

Och framförallt att det inte är lika skamfyllt att prata om våld längre,

så därför tror jag också att det här uppdraget kommer väldigt bra i tid,

för det är mycket lättare att prata om det nu

än det var för några år sedan tillbaka.

Så att ja, vi behöver hjälpas åt gemensamt tillsammans

för att få stopp på våldet och för att fler ska kunna leva

ett liv fritt från våld, må bättre och bli ekonomiskt självförsörjande.

(Charlotte Lindman)

Men förutom Arbetsförmedlingen som har fått det här uppdraget,

om man nu lyssnar på det här avsnittet,

var mer kan man vända sig för att få hjälp?

(Åsa Frostfeldt)

Mm. Ja, men först och främst så tycker jag att man

ska ringa till Kvinnofridslinjen, som är en statlig nationell stödtelefon

som har öppet dygnet runt med utbildad personal

som kan guida dig vidare i vad det finns för typ av stöd och hjälp att få,

till exempel i din kommun där du bor.

Och det finns också, om man känner att man har ett...

Man känner att det här är inte bra, det här beteendet jag har,

jag vill verkligen få hjälp med och sluta

med det här aggressiva beteendet eller våldsamma beteendet.

Då finns det också en nationell stödtelefon som heter Välj att sluta.

Sen finns det också en rad frivilligorganisationer,


som kvinnojourer och brottsofferjour och så vidare att söka hjälp hos.

Och vi har tagit fram en hänvisningssida

på Arbetsförmedlingens hemsida

där vi har samlat de här olika stödnumren,

vart man kan vända sig för att få hjälp och stöd.

(Charlotte Lindman)

Mm. Vi kommer ju också lägga ut både numren och länkarna

till de olika jourerna som du just nämnde.

Men Åsa Frostfeldt, ett stort tack för att du kom

till Arbetsförmedlingens jobbpodd

och berättade om det här jätteviktiga ämnet.

(Åsa Frostfeldt)

Tack för att jag fick komma hit.

(Glad melodislinga spelas)

(Charlotte Lindman)

Det här var första delen av två om Arbetsförmedlingens arbete

kring ökad upptäckt av våld.

Del två handlar om hur Arbetsförmedlingen jobbar kring frågan om våld

och om själva mötet med våldsutsatta arbetssökande.

Du har lyssnat på Arbetsförmedlingens jobbpodd

och jag heter Charlotte Lindman.

Gäst var Åsa Frostfeldt från Arbetsförmedlingen,

tekniker P-G Nordström.

Skriv gärna till Arbetsförmedlingens jobbpodd

och berätta vad du tyckte om det här avsnittet.


E-postadressen är podcast@arbetsformedlingen.se.

Det här avsnittet producerades våren 2021.

Vi hörs!

(Glad melodislinga spelas)