Nästa sändning -

Visa alla kommande sändningar

Så jobbar Arbetsförmedlingen med våld i nära relationer

Var tredje vecka mördas en kvinna i Sverige av sin partner och flera av dessa var arbetssökande. Nu har Arbetsförmedlingen fått i uppdrag av regeringen att öka upptäckten av våld då kopplingen mellan förmågan att arbeta samt ohälsa och våld är stor. I det här avsnittet ska vi prata om hur mötet med våldsutsatta arbetssökande kan se ut i verkligen och därför har vi med oss Fivos Pagalias som i sin yrkesroll mött personer som varit utsatta för våld.Det här är andra delen av två om Arbetsförmedlingens arbete kring Ökad upptäckt av våld och varför Arbetsförmedlingen ska ställa frågor om våld. Regeringsuppdraget görs i samverkan med Försäkringskassan, Migrationsverket, Socialstyrelsen och Jämställdhetsmyndigheten.

Kvinnofridlinjen, telefonnummer 020-50 50 50
Välj att sluta, telefonnummer 020–55 56 66

Textad version

Transkribering av Arbetsförmedlingens jobbpodd:
Så jobbar Arbetsförmedlingen med våld i nära
relationer

Vinjettmusik (Bensound – Perception)

(Charlotte Lindman)

Det här är andra delen av två av Arbetsförmedlingens arbete

kring ökad upptäckt av våld.

Du lyssnar på Arbetsförmedlingens jobbpodd

och jag heter Charlotte Lindman.

(Charlotte Lindman)

Var tredje vecka mördas en kvinna i Sverige, av sin partner

och många av dem var arbetssökande.

Nu har Arbetsförmedlingen fått i uppdrag, av regeringen,

att öka upptäckten av våld, i samverkan

med andra myndigheter:

Försäkringskassan, Migrationsverket,

Socialstyrelsen och Jämställdhetsmyndigheten.

I det här avsnittet så ska vi prata om hur mötet med våldsutsatta

arbetssökande kan se ut i verkligheten då arbetsförmågan

kan påverkas av våld.

Därför har vi med oss Fivos Pagalias.

(Charlotte Lindman)

Han arbetar på Arbetsförmedlingen och är utbildad socionom

sen över 10 år tillbaka.


Han har tidigare arbetat hos kriminalvården och socialtjänsten

och i sina yrkesroller så har han mött personer som har varit

utsatta för våld.

Välkommen hit, Fivos.

(Fivos Pagalias)

Tack så jättemycket.

(Charlotte Lindman)

Idag jobbar du på Arbetsförmedlingens

huvudkontor med frågor som rör arbetssökande

som har ett behov av fördjupat stöd.

Vilka personer är det som drabbas av våld?

(Fivos Pagalias)

Det korta svaret på den frågan

är att alla kan utsättas för våld.

(Charlotte Lindman)

Men vad är det som kan ha hänt?

(Fivos Pagalias)

Det kan skilja sig. Det kan handla om många olika situationer.

Det kan vara allt från en kvinna som har utsatts för

en överfallsvåldtäkt, av nån som hon inte alls känner.

Av en okänd person.

Men det kan också vara en relation mellan två personer

som har börjat med mycket kärlek och sen genom åren

blivit destruktiv och våldsam

och i slutändan vara en ganska farlig situation

för framförallt den ena parten att vara i.

Det kan också vara så att en person,


under sin uppväxt, har bevittnat mycket våld

som har funnits i hemmet.

Eller kan det också vara så

att man har en historik av att ha blivit utsatt för våld.

Men man är inte det idag, så att säga.

Forskning har ju visat att att oavsett hur man har upplevt våld

så kan det påverka ens mående och även den fysiska hälsan.

Det är inte bara måendet så det här är ett allvarligt problem

och det är ett stort problem för många.

(Charlotte Lindman)

Du träffar ju de här personerna och har träffat dem i många års tid.

Men vad är det för frågor som du ställer för att få reda på hur det ligger
till?

(Fivos Pagalias)

Frågorna handlar om väldigt mycket olika saker. Fokus är ju såklart på på
hälsan.

En ingång är att börja prata om den fysiska hälsan och den psykiska
hälsan.

Men det handlar också om att ställa frågor om det sociala livet som
personen har.

Vad har man för nätverk runtomkring sig och vad är det för stöd man får

från sitt nätverk? Framförallt när man söker jobb eftersom det i den
kontexten jag har träffat dem.

Det handlar om att kika på vad man har för målsättning med sitt
arbetssökande och vilka kontaktnät man har, som kan hjälpa en med det,
och om man också har personer runt omkring sig som kan stötta en idé.

Det kan också vara frågor om nån i ens omgivning inte vill att man ska


jobba eller om nån i ens omgivning

inte vill att man ska gå en specifik utbildning eller ha speciellt yrke.

Det kan också vara frågor som kan vara värda att ställa.

Sen handlar det också mycket om att kunna ställa följdfrågor på de svaren

man får så att man man börjar nånstans och så får man försöka spinna
vidare

på det man hör helt enkelt. Sist men inte minst, är det så att på
Arbetsförmedlingen har vi

ett standardiserat formulär som vi kommer använda oss av

för att ställa frågor om våld på ett strukturerat sätt.

(Charlotte Lindman)

Men ställer ni då samma frågor

till både kvinnor och män?

(Fivos Pagalias)

Jag gör det. Jag tycker att man kan ställa frågorna på olika sätt. Men det
handlar först och främst

kanske om personligheten som den personen, som jag ställer frågorna till,
har.

Det vill säga, är det en person som är väldigt öppen så ställer jag frågorna


på ett sätt.

Är den blyg ställer jag dem på ett annat sätt

Är det en person där jag ser att det finns skuld- och skamkänslor

får jag ju närma mig såna här frågor på ett annat sätt.

Man får anpassa sig lite till vem man har framför sig, helt enkelt.

(Charlotte Lindman)

Och man förstår ju nånstans att det krävs ju både kanske övning

men framförallt att man lyssnar väldigt noga på vad den här

personen säger.

(Fivos Pagalias)

Att vara en god lyssnare är nog

en oerhört viktig egenskap.

(Charlotte Lindman)

Men vad är det då för frågor som du kan ställa

till en person som är en misstänkt förövare?

(Fivos Pagalias)

Där handlar det kanske om frågor som rör lite andra saker

i jämförelse med om man är utsatt för våld.

Om man är misstänkt förövare så ställer jag frågor

om man har lätt för att bli arg och vad som händer då,

om man är med om en konflikt, hur väljer man att lösa den?

Finns det situationer där man har tagit till våld?

Vilket språk använder man med den man är i konflikt med?

Hur ofta man hamnar i konflikter, har man upplevt någon konflikt på en

arbetsplats med en chef eller kollega, och vad har hänt då?

Vad har man gjort då? Men även skolbakgrunden.

Hur funkade det i skolan när man var liten?

Var det mycket bråk? Och nu i vuxenlivet...


Är det ett lugnt liv man lever privat eller är det så att det är kantat

av mycket konflikter och så? Det kan vara ett sätt att att närma sig.

(Charlotte Lindman)

Men jag tänker då om du ställer en fråga till en kvinna då och

olika frågor och följdfrågor. Vad är det för typ av svar du kan få?

(Fivos Pagalias)

Svaren kan ju skilja sig mycket beroende på vem man har framför sig.

Ibland kanske man inte får mycket till svar alls

och ibland får man väldigt mycket till svar.

Man får nog anpassa sig till det personen väljer att berätta.

Vilka svar man kan få kan ju också bero på

var i processen en person befinner sig.

Om man har en insikt i att man utsätts för våld

och befinner man sig i en farlig situation kan man ju svara på ett annat sätt

i jämförelse med, om man kanske inte riktigt har har hunnit tänka

den tanken, att att att den relation man lever i, är farlig.

(Charlotte Lindman)

Det kanske på något sätt blivit

normalt för den personen?

(Fivos Pagalias)

Ja, forskning har ju visat att om man blir utsatt för våld...

I nåt skede så blir det här valet en del av vardagen,

en normalisering och det är ju väldigt farligt

för då reagerar man inte likadant längre utan då

tänker man att det här är en del av mitt liv och min vardag.

Och det är ju en stor varningsflagga.

(Charlotte Lindman)


Men om du ställer frågan:

"Har du blivit utsatt för våld?"

Och den personen säger: "Ja, det har jag."

Vad gör du då?

(Fivos Pagalias)

Jo, om man ställer den frågan då får man vara beredd på att man kan få
olika svar och det viktiga är att man pratar om vad det finns för alternativ
då.

Man behöver tänka högt tillsammans om vad som är ett lämpligt nästa
steg.

Vad är det personen vill.

Ibland är det så att alla personer kanske inte är motiverade att söka hjälp.

Då får jag kanske jobba lite extra med den motivationen.

Då handlar det ju om, för vår del på Arbetsförmedlingen,

att hänvisa till den samhällsaktör som har stöd att erbjuda.

(Charlotte Lindman)

Men det här är ju otroligt känsliga frågor, såklart.

Just det här att ställa följdfrågor, som du pratar om, eller när du märker

att någon kanske tycker det här känns jättejobbigt.

Hur bemöter du det då?

(Fivos Pagalias)

Ja, jag tror att det är viktigt att man redan från början,

när man ska ha ett samtal med en person, är att man är tydlig med vad
samtalet har för syfte, vad man ska ställa för frågor

och varför och ringa in det på nåt sätt så att man är överens om vad man
vad man går in i.

Sen tror jag också det jätteviktigt att om man märker, att personen man
har framför sig, inte vill nåt, att man i så fall väljer att respektera det.

Har man en magkänsla som gör en orolig så tror jag är viktigt i så fall att


man följer upp den här magkänslan vid ett annat tillfälle.

I min erfarenhet är ju att det behöver kanske inte vara så känsligt att ställa
frågor om våld och prata om våld.

För att en majoritet av de jag har träffat har ändå tyckt att det är bra att
frågorna ställs.

Oavsett vad man har för erfarenhet eller inte.

(Charlotte Lindman)

För man kanske inte har fått den frågan nån gång.

(Fivos Pagalias)

Man kanske inte har fått den frågan eller så kanske man når nån insikt

när man får den frågan.

att oj...

(Charlotte Lindman)

Men det här, för jag menar med tanke på att det ändå är så pass känsligt,

är det är jättebra att Arbetsförmedlingen börjar ställa frågor

mer som en standard för alla inskrivna på Arbetsförmedlingen.

Men hur kommer man runt att inte kränka eller lägga känslan av

som du nämnde tidigare, skuld och skam?

Många kan ju få den här känslan.

(Fivos Pagalias)

Det viktiga tror jag är att man har en respektfull dialog

och ett respektfullt samtal med de man har framför sig och respekterar det

den säger och att man heller inte värderar personens agerande

i en situation åt nåt håll och framförallt inte på ett sånt sätt

så att den, i så fall, skulle känna sig förolämpad

som att den har gjort nåt fel eller att den borde ha gjort något annorlunda

eller borde ha tänkt på det här.

Det tror jag inte är framgångsrikt utan då tror jag att man kanske hamnar i


den här fällan av att få den andra att känna lite skuld eller skam eller till
och med kränkt.

Och sen som jag har tidigare det är viktigt att man är en god lyssnare.

Att man låter personen tala till punkt och att den får säga sitt öppet utan
att känna att jag ifrågasätter nåt av det.

(Charlotte Lindman)

Men om du misstänker att det finns våld i den här relationen

som den här personen befinner sig i.

Vad gör du då?

(Fivos Pagalias)

Det jag kan göra är att hänvisa till andra samhällsaktörer och myndigheter

som erbjuder stöd och hjälp vid våldsutsatthet.

Ur ett arbetsmarknadsperspektiv så kan jag försöka anpassa planeringen

som man har gällande arbetssökandet så att de här insatserna,

som vi tänker oss, är rimliga och lämpliga och ger den effekt som vi hoppas


vilket är att man närmar sig jobb, helt enkelt.

(Charlotte Lindman)

Men hur kan ett arbete då kring en person, som har blivit utsatt, se ut?

Kan du ge något exempel där?

(Fivos Pagalias)

Jo, såklart. Det kan börja med att vi har ett samtal

och där jag ställer de här standardiserade frågorna om våld

som vi på Arbetsförmedlingen har tagit fram.

Och när personen berättar om sin livssituation och sin våldsutsatthet

så fortsätter dialogen kring, vad det finns för lösningar

som vi kan komma fram till i den här situationen.

Det finns vissa saker som också är ganska centrala.

Det är ju att om personen själv är redo att söka hjälp och motiverad att
söka hjälp.

Om personen är redo att bryta sig loss från relationen

som är farlig i många fall och det är ju först då man kan börja prata också
konkret.

Ja, men det här är nästa steg vi tar.

Är man inte riktigt där, då kan man fortfarande prata om

vilken hjälp som finns att få men det blir ju mycket mer hands on, så att
säga,

om man befinner sig i ett läge där man är redo att att att ta steget att bryta


relationen.

(Charlotte Lindman)

Skulle du kunna berätta, i och med att du har träffat så många,

tänker jag, som ändå har blivit utsatta för det här

för du är ju van att ställa frågor kring det här.

Och du jobbar ju även med personer med fördjupat stöd ibland,

bland annat personer som har blivit utsatta för våld.

Har du nån historia om nån, som vi kan berätta,

där man har lyckats, så att säga?

(Fivos Pagalias)

Ja, den förmånen har man ju haft, att man har fått se en hel del
solskenshistorier.

Jag tänker framförallt på en specifik sådan där jag mötte en kvinna som
hade en

historik av att ha varit utsatt för våld i många år sen och och hade tagit sig
ur den relationen på egen hand.

Så det här var ju en historik som fanns när jag mötte henne många år
senare.

Däremot så berättade hon att hennes arbetsliv hade varit fyllt av ganska
många sjukskrivningar, av olika anledningar.

Måendet var ett bekymmer och i perioder hade det funnits ganska mycket
kontakt med med psykiatrin.

Så när jag ställde frågor om våld och om den bakgrunden

och de erfarenheterna och om de fortfarande påverkade henne så hände
det nåt.

Då blev det en aha-upplevelse där kvinnan förstod att det här hänger ju
ihop.

"Mitt mående hänger ihop med min historia även om det har gått väldigt


lång tid."

Det som hände sen var att hon tog hjälp av hälsa- och sjukvården

och fick en traumabehandling som faktiskt bekostades av hennes
hemförsäkring.

Och resultatet av behandlingen var ju att hon såklart blev mycket bättre.

Det blir man ju förhoppningsvis av en behandling och hon kunde fokusera
på ett annat sätt,

hon kunde drömma om framtiden på ett annat sätt och arbetslivet blev ju
mycket mer stabilt.

Det blev inte så många sjukskrivningar efter det om ens någon faktiskt.

Vid ett tillfälle då vi pratade så sa hon att det är nog hade varit bra om nån
hade ställt de här frågorna om våld tidigare till henne då hade hon kanske
förstått kopplingen mellan hennes mående och den bakgrunden.

Då hade hon ju inte behövt må så dåligt så länge.

Men sen är det en annan sak också.

Jag har ju träffat många som har varit våldsutsatta genom åren och en
gemensam nämnare hos alla

är att jag har ju sett otroliga resurser hos de här personerna.

De överlever en situation som är fruktansvärd, många, många gånger,

ofta i sitt egna hem, och att ta sig ur den kräver ju både en enorm styrka

och ett enormt mod och det har jag ju sett att de här människorna har.

De är överlevare, helt enkelt.

(Charlotte Lindman)

Ja, det är en fantastisk historia ändå och då förstår man hur viktigt det är
att man bara ställer frågan.

Att det kan sker nåt hos den här personen.

Sår ett frö eller, bland annat, som den du pratade med, en tankeställare
och börjar reflektera och söker hjälp på annat sätt.

Ja, men jag tänker också vad man kan göra som medmänniska om man


känner till eller misstänker att en person har blivit utsatt.

Jag tänker om det är en granne kanske eller en nån i släkten, och så vidare.

Vad kan man göra?

(Fivos Pagalias)

Det viktiga, tror jag eller tycker jag, är att man ska se, lyssna och
uppmärksamma.

Är det så att man har en magkänsla så ska man fråga, om man är orolig.

Hellre att man frågar en gång för mycket än ingen alls.

Sen har vi pratat det här, att när man befinner sig i en relation som
innehåller våld

så kan det vara så att i nåt skede känns det här som att det är normaliserat,
så att säga, och då blir man lite avtrubbad.

Det kan det vara och då är det ju viktigt att man...

Om man har den farhågan, kring nån som är i ens närhet, ska man
uppmärksamma det och prata och försöka prata med personen om det.

Vill man inte prata om det på en gång så får det vara okej.

Men jag tror också att det är viktigt att man jobbar på det.

Så att man försöker igen.

Bara för att man får ett svar en gång så kanske det inte alltid är hela
sanningen utan det är en process det med att faktiskt öppna upp sig.

Men jag är övertygad om att om man visar att man finns där och stöttar så
hjälper det alltid till.

(Charlotte Lindman)

Men vad ser du då är det viktigaste med just det här med att förebygga

eller kanske då, som man säger, våld i nära relationer?

(Fivos Pagalias)

Min åsikt är ju faktiskt att vi måste börja prata om det här.

Det är ju så att många personer som utsätts för våld lägger skulden på sig


själva för att våldet sker.

Det är ju en bild som förövaren har för att rättfärdiga våldet och det är inte
ovanligt att den som utsätts tar sig an den bilden.

Så vi måste börja prata om det.

Vi måste börja ställa frågor om det och vi måste se till att de som utsätts
inte känner varken skuld eller skam för den här typen av problematik

utan att man kan berätta det på ett sånt sätt så att man också får den hjälp
man behöver, helt enkelt.

(Charlotte Lindman)

Vad önskar du nu kommer att hända genom att Arbetsförmedlingen och
personer som träffar arbetssökande, när de ställer frågan...

Vad hoppas du på för resultat?

(Fivos Pagalias)

Min förhoppning är ju att vi på Arbetsförmedlingen blir bättre

och gör vårt för att upptäcka våld så att fler personer ska kunna leva ett liv
fritt från just våld.

De ska kunna må bättre och kunna ha ett bra arbetsliv och försörja sig
själva.

(Charlotte Lindman)

Var kan man vända sig om man nu är våldsutsatt

eller känner att man behöver prata med nån om det här?

(Fivos Pagalias)

Om det är ett akut läge så ska man givetvis ringa polisen.

Inget snack om saken.

Om det inte är ett akut läge så kan man kanske göra på ett annat sätt.

Man kan nämligen ringa till kvinnofridslinjen

eller kontakta socialtjänsten i sin kommun.

Är man är en person som har ett våldsamt beteende som man vill ha hjälp


med att få stopp på.

Då kan man ringa en stödtelefon som heter Välj att sluta.

Är det så...

Man kan också vända sig till sin hemkommun,

till socialtjänsten i sin hemkommun, om man har ett sånt beteende.

Sen finns det frivilligorganisationer, som kvinnojourer och
brottsofferjourer

som man kan söka hjälp hos och alla de här telefonnumren finns på vår
hemsida.

(Charlotte Lindman)

Och vi kommer ju också länka till alla de här numren i det här avsnittet så
man kan hitta dem redan här.

Stort tack, Fivos Pagalias, för att du kom till Arbetsförmedlingens
jobbpodd

och berättade om det här väldigt viktiga ämnet.

(Fivos Pagalias)

Tack så jättemycket.

(Charlotte Lindman)

Det här var andra delen av två om Arbetsförmedlingens arbete kring ökad
upptäckt av våld.

Lyssna gärna på första delen som handlar om Arbetsförmedlingens
uppdrag om att öka upptäckten av våld bland arbetssökande och varför
Arbetsförmedlingen ska ställa frågor kring våld.

Du har lyssnat på Arbetsförmedlingens jobbpodd

och jag heter Charlotte Lindman.

Gäst var Fivos Pagalias, tekniker PG Nordström.

Skriv gärna till Arbetsförmedlingens jobbpodd och berätta vad du tyckte


om det här avsnittet.

E-postadressen är podcast(a)arbetsformedlingen.se.

Det här avsnittet producerades våren 2021.

Vi hörs.

(Charlotte Lindman)

Det startar nånting.

(Fivos Pagalias)

Det startar precis nånting.