22 maj 10:00
Nästa webbinarium:
Visa fler

Natalia om att hitta sitt uppdrag i livet

Natalia är 47 år när hon lämnar Colombia för Sverige och kärleken. Hur gjorde hon för att skapa sig ett liv i Sverige? Varför letade hon efter problem i samhället i stället för att söka efter lediga jobb? Lyssna på Natalias berättelse om att hitta sitt uppdrag i livet.

Natalia Bonilla:

Jag söker inte jobb, jag söker ett uppdrag i livet och det är det som är fantastiskt när man börjar ett nytt liv. Vilket uppdrag ska jag ha nu?

[musik]

speaker:

Du lyssnar på Arbetsförmedlingens jobbpodd: en serie med intressanta berättelser om olika personers vägar till jobb och studier. I dag med Veronica Martinson. Gäst: Natalia Bonilla.

[musik]

Veronica Martinson:

När Natalia är 47 år gammal flyttar hon från Colombia till Sverige och kärleken. Flytten är frivillig men inte helt enkel. Natalia lämnar en karriär, sina vuxna barn och en stor familj för att landa mitt i en oviss framtid. Hur gjorde hon för att skapa sig ett liv i Sverige och varför letade hon efter problem i samhället i stället för att söka efter lediga jobb? Vi träffar Natalia på hennes arbete och vi börjar med att låta henne berätta om vad det är för plats och vad man gör där.

[musik]

Natalia:

Jag heter Natalia Bonilla och vi är i Portalen i Hageby.

Veronica:

Ja, vad är det för plats?

Natalia:

Det är det en mötesplats som finns i Norrköping för att människor som bor här ska få en start och börja jobba eller studera. Eller bara planera sitt mål får framtiden.

Veronica:

Natalia arbetar alltså i dag med något som hon själv har egen erfarenhet av. Men vi ska backa bandet till den dag då Natalia berättar för sin familj i Colombia att hon tänker flytta till Sverige.

Natalia:

Jag gjorde en middag, bjöd hela min familj, bjöd mina syskon, mamma, pappa, mina barn och informerade dem: ”Jag har tagit ett beslut. Jag ska flytta till Sverige. Wow!” Min pappa sa: ”Det går inte. En kvinna kan inte göra så. En mamma kan inte göra så. ” Jag tittade på honom och tänkte bara: ”Jag inte har hans stöd. Det vet jag nu. Men jag åker till Sverige.”

Veronica:

Vad sa din mamma?

Natalia:

Hon blev bara tyst. Men jag tror att hon var helt överens. [skrattar] Och min farmor också och min mormor också. Det var bara män som inte kunde förstå varför en kvinna, 47 år gammal, säger: ”Jag stänger den här lägenheten, alla flyttar härifrån och jag ska bo i Sverige och ni är ska bo här.” Jag sålde min lägenhet, köpte en annan lägenhet till mina barn. Så de bodde där och det är deras lägenhet. Och till resten sa jag: ”Jag åker. Förlåt. Jag åker till Sverige.”

Veronica:

Och så reser Natalia och landar i Sverige en kall och mörk februaridag.

Natalia:

Och sen när man kommer till Sverige tror man att det ska bli lätt, att man är modig, att man kan kämpa och skapa ett liv men man hade aldrig tänkt på hur svårt det kan bli. Vintern var jättejobbig då det var första gången i mitt liv som jag förstod vad det betyder att befinna sig på en vinterplats med mycket snö jättemörkt. Då tänker man: ”Wow, finns det liv här?” Alla träd och buskar fanns inte, så man undrade om livet skulle fortsätta här eller om det hade slutat?

Veronica:

Vad var dina första tankar? När man kommer hit som du gjorde så har man ju inte... Alla stödsystem kanske inte har kopplats på. Kan du berätta lite hur det fungerar?

Natalia:

Nej, det enda stöd som jag hade var min man, inget annat. Så systemet för mig var något som jag började upptäckta efter hand. Jag kom direkt till komvux. Jag frågade var man studerar här och så kom jag direkt till komvux, registrerade mig och började studera. Jag landade en fredag och på måndag var jag på komvux, sfi, och anmälde mig för att börja. De sa att jag skulle vänta i tre månader för att börja och jag tyckte att det var katastrof för mig att vänta i tre månader. Linköping hade en kurs, så jag pendlade till Linköping varje dag.

Veronica:

Varför var det så viktigt för dig att komma i gång med språk?

Natalia:

Eftersom mitt liv inte kunde börja om jag inte kunde kommunicera med andra.

Veronica:

Natalia och hennes man får tag i en lägenhet i Hageby, Norrköping. Bostadsområdet har länge brottats med sociala utmaningar, men för Natalia så var det absolut inget fel på Hageby. En dag sitter hon på bussen på väg till sfi och lyssnar som vanligt på vad andra pratar om.

Natalia:

Bakom mig var två personer som pratade jätteilla om Hageby. De sa att Hageby, den platsen som jag bodde på, var jättefarlig, att det fanns många kriminella där, att ungdomarna där missbrukar droger eller alkohol och jag undrade varför de sa så. Sen sa en av de personerna att Hageby var slum. Jaha, tänkte jag. De har ingen aning om vad slum är. Eftersom jag kommer från ett land där det finns en stor slum, i Bogotá, med mer än en miljon personer som bor där. Så jag förstod att de inte vet men att de kanske behöver få reda på hur livet här i Sverige är jämfört med ett liv i slum. På så vis kanske de börjar visa hänsyn när de pratar om sin egen stad på det sättet. Då bestämde jag mig för att jag skulle kunna hjälpa till med det.

Veronica:

Du skulle kunna hjälpa till att informera?

Natalia:

Informera, så jag bestämde mig för att studera någon typ av kurs för att jämföra livet i olika länder. Jag tänkte att de är dags att börja och inte bara studera svenska.

Veronica:

Natalia hittar en intressant kurs på Marieborgs folkhögskola med internationellt tema som egentligen riktar sig till ungdomar som inte klarat av gymnasiet. Hon får träffa rektorn på skolan och förklara varför hon vill gå just den kursen.

Natalia:

Han sa till mig: ”Du är 40?” Jag var kanske 48. Han frågade: ”Men är du säker? Du är arkitekt, du har en magisterexamen och du vill studera på en gymnasienivå, med de som är lite... De har lite problem med att studera och de kommer inte ibland.” Perfekt. Det är inga problem för en person som studerar på sfi, jag vet. Han sa: ”Det kommer bli jobbigt.” Yes, det kommer bli jobbigt. Så jag sa: ”Om du säger ja, blir jag så tacksam.” Jag började på gymnasienivå på den folkhögskolan och studerade då på sfi plus folkhögskola. När jag var med i den gruppen som bestod av fantastiska ungdomar, svenskar som inte kunde klara sin gymnasienivå, förstod jag att det också fanns ett problem med ungdomar. Att det fanns några som inte kunde förstå systemet eller följa systemet. För mig har en ung person här i Sverige allt som behövs för att kunna gå ut gymnasiet så jag var jättenyfiken på att förstå. Varför gör du inte så? Jag kommer från ett land där man måste betala för det och det kostar mycket pengar, och så kommer jag till ett land där alla kan studera, och så vill de inte. Vad händer då? Så därför var jag jätteintresserad av att förstå. Varför händer det som händer här i Sverige, där det finns så stora möjligheter för människor?

Veronica:

Men varför tror du att det är så här då?

Natalia:

Det kan vara för att det finns ett system som tillåter dig att bestämma om du vill eller inte vill studera. Du ska ha ett liv här men märker inte de stora skillnaderna förrän du försöker jämföra de olika livsstilarna som finns här. Men livet är i alla fall möjligt. Absolut möjligt.

Veronica:

Tack vare kursen och personerna hon lär känna där förstår Natalia lite mer om vilka problem som finns bland ungdomar i Sverige och hon börjar fundera över vad hennes nästa steg ska bli.

Natalia:

Jag ville börja någon typ av praktik eftersom jag hade information om några sociala frågor om situationen i Hageby och om situationen med ungdomar. Det var de här två frågorna som lärde mig mycket om att göra något här i Sverige. Jag säger alltid till personer som pratar med mig: ”Du behöver inte söka ett jobb. Du behöver söka efter ett problem som du vill hjälpa till med eftersom ’jag’ finns alltid, men för att ditt jobb ska ha någon betydelse behöver du hitta ett problem.” Då började jag söka efter olika problem. Vi har ungdomar som inte går ut gymnasiet. Vi har bostadsområden som människor tror är jättedåliga. De två sakerna behöver mycket folk som hjälper till.

Veronica:

Du tänker om man hittar problem, då kan man också hitta en mening och då är den man...

Natalia:

Självklart. Om man hittar ett problem hittar man ett uppdrag i livet. Om du hittar ett uppdrag i livet, då hittar du ett jobb. Det är enkelt.

Veronica:

Men det är inte så lätt att bara få ett jobb bara för att man har hittat ett uppdrag, eller?

Natalia:

Självklart.

Veronica:

Jaså?

Natalia:

Yes, självklart. Det här funkat hela mitt liv. Inte bara här i Sverige utan i Colombia också eftersom det finns så många personer som jobbar för att lösa problem. Då är det enda du behöver göra för att hitta ett jobb att kontakta de personerna och säga till dem: ”Hur kan jag hjälpa till?” Och de kommer säga: ”Välkommen.” Men om du kommer till en person och säger: ”Kan du ge mig ett jobb?” Det är jättetråkigt. Jag söker inte jobb, jag söker ett uppdrag i livet. Och det är det som är fantastiskt när man börjar ett nytt liv. Vilket uppdrag ska jag ha nu?

[musik]

Veronica:

Natalia tar kontakt med en lärare på sfi och ber om hjälp.

Natalia:

Jag frågade läraren i korridoren vem som äger Hageby och de svarade Hyresbostäder. Då vill jag jobba på Hyresbostäder. Hon sa till mig att det är jättesvårt. ”Jaha”, sa jag. Ingenting i mitt liv har varit lätt [skrattar] och det är jättesvårt. Det är en sak till som är svår. Det spelar ingen roll. Så hon sa: ”Okej, okej. Okej, jag ska försöka boka en tid på Hyresbostäder så får du gå dit och berätta att du vill jobba där. Jag sa: ”Okej, tack så mycket för hjälpen.”

Veronica:

På intervjun berättar Natalia att hon vill lära sig mer om sociala frågor i bostadsområdena. Hon får snart börja praktisera på det kommunala Bostadsbolaget en dag i veckan. De övriga dagarna fortsätter hon att studera svenska. Hon och hennes man startar, med hjälp av ABF, en förening i sitt bostadsområde Hageby. I föreningen utbyter personer från skilda delar av världen erfarenheter om hur det är att etablera sig i Sverige. Föreningen tar också kontakt med Hyresbostäder för att få hjälp med olika aktiviteter i området och när det närmar sig jul blir hon bjuden på julbord hos Hyresbostäder.

Natalia:

Vi kom till Hyresbostäders julbord och träffade personerna som jag jobbade med. De frågade mig vad jag skulle göra nu och då sa jag att jag sökte jobb så en av dem sa till mig: ”Ring mig i april månad. Vi ska starta ett projekt i Hageby.” Då sa jag: ”Okej, jag ringer dig i april.” Och så blev det. Jag ringde personen i april och vi hade ett litet samtal, ett jättesvårt samtal eftersom min svenska fortfarande inte var bra. Jag skickade mitt cv bland 12 andra cv:n minns jag. Han sa till mig: ”Du skickar ditt cv men det finns en process för att rekrytera en person och det finns olika organisationer som tar beslut. En är Marieborg, en är ABF, en är Hyresbostäder, en är Migrationsverket och den sista är Arbetsförmedlingen.”

Veronica:

Att alla de här skulle vara...

Natalia:

De fem representanterna skulle välja vilken person som skulle vara samordnare på Portalen men av de fem hade jag redan kontakt med tre. ABF sa: ”Hon har en förening hos oss.” Hyresbostäder sa: ”Hon har praktiserat hos oss i sex månader.” Marieborg sa: ”Hon har studerat hos oss i ett år.” Så de valde mig, mitt cv och sa att det var jag som skulle bli den första samordnaren på Portalen. Jag sa att min svenska inte var bra, men de sa att det inte spelar någon roll. ”Vi litar på dig.”

Veronica:

Hur kändes det att få höra det?

Natalia:

Det var fantastiskt. Jag hade bara bott i Sverige i två år, så det gick jättefort. Och jag kunde inte förstå hur de kunde lita... [skrattar] på mig då de bara hade träffat mig i två år. Jag gjorde allt jag kunde för att de skulle lära känna mig och mina intressen, vem jag var och vad jag ville men att lita på mig och lämna över ett projekt till mig och säga att det var jag som skulle starta det var otroligt.

Veronica:

Vad var projektet som du fick i dina händer då?

Natalia:

Under den perioden 2011 började vi med att öppna en mötesplats i Hageby för att hjälpa människor till jobb och studier, eftersom Hageby hade den högsta arbetslösheten av alla stadsdelar i Norrköping. Mitt uppdrag var att starta någon typ av verksamhet. Att bjuda in de som var arbetslösa och bodde i bostadsområdet och tillsammans med dem hitta ett sätt att fixa ett jobb till dem. Det var jättejobbigt, måste jag säga, eftersom jag själv inte hade... [skrattar ]

Veronica:

Stor utmaning.

[alla skrattar]

Natalia:

... så mycket erfarenhet att leda människor till jobb i Sverige.

Veronica:

Natalias nätverkande leder alltså till att hon blir projektanställd på Hyresbostäder och ansvarig för ett projekt som heter Portalen. Portalen riktar sig till nyanlända i Sverige och det är där hon jobbar än i dag.

Veronica:

När människor kommer till Portalen… Vad möts de av här?

Natalia:

Först och främst erbjuder vi en plats där människor kan andas djupt och vila lite på sin resa till jobbet. Den kan bli jättetuff. Resan till ett nytt språk kan vara jättetuff så man behöver först känna sig bekväm, känna sig kapabel att lära sig. Varje person tar sin egen tid. Några kommer in i det så fort och lär sig språket jättefort. Lär sig information om arbetsmarknaden jättefort. De kontaktar företagare jättefort, och de får ett jobb. Andra behöver lite mer tid, men vi är flexibla. Vi gör det så enkelt som vi kan, och vi är deras kompisar. Vi är deras vänner. De kan räkna med oss för att läsa ett meddelande som kommer från ett företag. De kan läsa med oss, eller så kan de bara komma hit och sitta och dricka kaffe och fundera på vilket jobb som passar bättre. Det är en flexibel mötesplats dit människor kan komma och planera sin resa till jobb. Vi stöttar dig tills du når målet att hitta ditt arbete.

Veronica:

Något som Natalia tycker är viktigt är att resan till ett arbete handlar om att ge och ta, och att varje person behöver fundera över vad just hen kan bidra.

Natalia:

Hur mycket får jag och hur mycket ger jag? Vilka andra personer kan jag hjälpa? Vilket samhällsproblem vill jag lösa? Hur gjorde min stadsdel för att alla skulle må bra? Det är det budskapet som gör att människor kan utvecklas och träffa så många personer, och då blir man engagerad. Kanske kyrkan kan bli en bra plats för att engagera sig? Det spelar ingen roll vilken kyrka det är. En sportförening för dina barn… Det kan bli ett bra sätt att engagera sig. Det kan vara med dina vänner… Att ni gör någon aktivitet och bjuder in andra. Små och stora aktiviteter som du utför i samhället påverkar dig och påverkar andra och sen syns du. Och när du syns och alla ser dig så kan de erbjuda dig att komma till en arbetsplats. Det är ett annat sätt att skapa sin resa till jobbet.

Veronica:

Så i stället för att börja prata om att man måste ha ett nätverk, att det är viktigt med ett nätverk, så handlar det mer om att man själv...

Natalia:

Nej, nej. Utan hur gör du det?

Veronica:

Mm.

Natalia:

Du börjar med det lilla som du har kring dig. Man börjar med att etablera sig i samhället. Inte på grund av att man vill ha massor av grejer. Man måste etablera sig, för om man kan hjälpa på en plats kan man hjälpa på en annan plats också.

Veronica:

Så i stället för att utgå från att jag måste ha ett jobb så utgår man ifrån vad man vill göra, vad man kan bidra med?

Natalia:

”Var kan jag bidra? Och vad vill jag verkligen göra?” Det har jag alltid tänkt på. 40 år och arbeta i Sverige med något som jag inte gillar. Det skulle vara jättetråkigt. Man måste arbeta med något som man verkligen gillar. Så ta din tid för att lära känna dig själv. Vad du kan, och vad du vill.

Veronica:

Nu har ju du ett otroligt driv, men alla människor har ju inte det?

Natalia:

Men det finns alltid någon person som hjälper dig att göra det. Om du inte kan göra det själv, ta lite hjälp. Tänk alltid att om du inte känner dig själv så kan inte andra hjälpa dig. Så, vem är du? Vad kan du göra, vad vill du göra? Om du säger tre saker till mig så kan jag tipsa dig var du kan jobba.

Veronica:

Vad i din historia skulle du vilja förmedla till andra?

Natalia:

Först och främst att alla förstå, och tror på att de kan göra någonting. Först och främst måste du tro på dig själv. Du måste tro på att du kan göra något och du måste tro på att det som du kan göra behövs. Men det enda som du behöver göra nu är att identifiera vad det är du kan och identifiera vilka som behöver dig. Då är problemet fixat.

Veronica:

Så alla de här tvivlen man har på sig själv, försvinner de när man har ett uppdrag, en riktning?

Natalia:

Ja, en vilja. En bra vilja.

Veronica:

Kan du garantera det?

Natalia:

Absolut.

Veronica:

Men du, vi ska ta och avsluta här i dag.

Natalia:

Yes, självklart.

Veronica:

Då skulle jag vilja tacka dig så mycket.

Natalia:

Tack till dig, för att du hade så fina frågor.

[musik]

speaker:

Du har lyssnat på Arbetsförmedlingens jobbpodd, som i dag gästades av Natalia Bonilla. Programledare var Veronica Martinson. Du kan hitta en textad version av avsnittet på Arbetsförmedlingens Play-tjänst. Om du blev inspirerad av Natalias väg till ett jobb, och funderar på hur du kan karriärvägleda dig själv, kan du hitta mer information på Arbetsförmedlingens sida Yrken och framtid. Du kan också hitta flera inspirationswebbinarier om hur du till exempel kan stärka din självkänsla eller hur du får jobb via ditt nätverk på Arbetsförmedlingens Play-tjänst. Avsnittet producerades 2023.

[musik]