Tunnplåtslagaren utgår ofta från en ritning och ett ritningsunderlag som beskriver föremålet/detaljen som ska tillverkas. Ibland är instruktionerna utförliga men ibland får man själv lösa uppgiften. Som tunnplåtslagare är det därför viktigt att vara kreativ och händig för att kunna lösa uppgifter själv.
Ritningarna kan man programmera in i en dator som är kopplad till en maskin som skär till föremålet. I moderna anläggningar är tillverkningen helt eller delvis datorstyrd. Det kan vara en maskinställare eller produktionstekniker som skriver in måtten i dataprogrammet, men också tunnplåtslagaren. Utvecklingen går mot att tunnplåtslagaren också tar ansvar för programmeringsarbetet.
Storleken på plåtbitarna programmeras in i dataprogrammet och överförs sedan till en stansmaskin som klipper ut bitar i rätt storlek. Traditionellt klipper eller skär man ut de plåtar som ska bearbetas manuellt med hjälp av mekaniska maskiner och eventuellt skärbrännare. Plåten bockas med olika bockmaskiner, som till exempel en kantpress, eventuella hål borrar man. Bitarna svetsas ihop och ytorna kan sedan slipas, putsas och poleras med slip- och putsmaskiner.
