2 maj 10:00
Nästa webbinarium:
Visa fler

Hålla modet uppe när tiden går

Hur ska man hålla modet uppe när man söker jobb och tiden bara går? Hur ska man hantera situationen att vara utan arbete i månader och kanske år? Vi gästas av Betti Lukic som jobbar som legitimerad psykolog på Arbetsförmedlingen och möter personer som varit utan jobb en längre tid. Hon berättar att det finns strategier men det är också viktigt att be om hjälp.

Gäst: Betti Lukic legitimerad psykolog från Arbetsförmedlingen

Programledare: Charlotte Lindman

Tekniker: Per-Göran Nordström

(intromusik)

(Charlotte Lindman)

Hur ska man hålla humöret och motivationen uppe

när man söker jobb?

Hur ska man hantera situationen om man har varit utan arbete

i flera månader och kanske år?

För många kan jobbsökandet vara kämpigt i vanliga fall

och tiden som man arbetade blir allt mer avlägsen.

Betty Lukic jobbar som legitimerad psykolog på arbetsförmedlingen

och träffar bland annat personer som varit utan jobb en längre tid.

Vi träffar henne på Arbetsförmedlingen i Västerås och jag vill höra

om hon har några tips och strategier för att hålla motivationen uppe.

Du lyssnar på Arbetsförmedlingens jobbpodd

och jag heter Charlotte Lindman.

(musik)

(Charlotte)

Välkommen hit, Betti.

(Betti Lukic)

Tack så mycket.

(Charlotte)

Betti, du jobbar bland annat med personer som har varit utan arbete

under en längre tid och du är psykolog på Arbetsförmedlingen.

Kan du berätta lite grann om vad du jobbar med och på vilket sätt?

(Betti)

Dels jobbar vi med personer som är arbetssökande och som

kanske befinner sig en bit ifrån arbetsmarknaden av olika anledningar.

Det kan också vara personer med en funktionsnedsättning

som behöver hjälp att komma ut i arbete

och anpassa arbetsplatsen och arbetsuppgifter.

Men även inför att gå ut i ett arbete

så jobbar vi med vägledande samtal.

Ibland behöver man också ta reda på

vad man själv har för styrkor och svårigheter.

Att utreda om det finns något hinder som man behöver förhålla sig till.

För att man lättare ska kunna göra anpassningar

när det blir aktuellt med ett arbete.

(Charlotte)

Vad är det för känslor som kommer över oss

när vi har varit utan arbete under en längre tid?

(Betti)

Till en början är det oftast rädsla och ångest som man tampas med

som sedan kan följas av skam och skuld.

Vilket är normala reaktioner i samband med

att man kan ha varit utan jobb en längre tid.

Man kanske börjar få funderingar kring

hur man ska få det här att hålla i längden ekonomiskt.

"Hur ska jag kunna betala hyran, försörja min familj?"

I nästa skede kan man börja känna en ilska över sin situation.

"Varför drabbas just jag?"

Och en känsla av att förlora kontroll.

Man känner sig orättvist drabbad.

(Charlotte)

Men för många kan jobbsökandet vara kämpigt i vanliga fall

och just det här med att det har varit en tid sedan man jobbade.

Vad är det för typ av hinder som kan uppstå då

i samband med jobbsökandet?

(Betti)

Det kan handla om att man börjar tvivla på sig själv,

utifrån att man inte har fått visa vad man kan prestera

eller inte fått visa sina kompetenser.

I och med det är det en ganska vanlig reaktion

att man börjar tvivla på sig själv och den egna kompetensen

och får en låg tilltro till den egna förmågan.

Förmågan att prestera.

(Charlotte)

Men är det här något som kommer ganska snabbt

efter att man har blivit utan arbete

eller är det här någonting som kommer lite senare?

(Betti)

Jag skulle säga att det kommer lite smygande.

Oftast får man det efter en längre tid.

Efter kanske ett halvår, när man märker att det inte händer någonting.

Man kommer inte vidare eller framåt.

Det kan vara trögt inom just den yrkesbranschen.

Då kan de här känslorna förstärkas ju längre tiden går.

Man måste jobba ännu hårdare med de positiva delarna i sitt liv.

(Charlotte)

Du nämnde också att man kan känna skam över att vara utan arbete.

Är det inte dags att lägga den där skammen på hyllan?

Det är ju en del av livet att vara utan arbete, till och från.

Varför känner vi skam?

(Betti)

Precis. Vi är ganska bra på att se de negativa sidorna av oss själva.

Vi är bra på att ha för höga krav på oss själva.

Vi sätter oftast de här kraven själva. "Det här ska jag klara av."

Man skulle kanske behöva träna på

att bli snällare mot sig själv och acceptera motgångar i livet.

För det kommer vi att ha,

oavsett jobb eller inte, även inom andra områden.

Så vi skulle behöva träna på att hantera motgångar och hinder,

utan att vi för den sakens skull tappar bort oss själva

och tror att vi är en sämre människa för det.

(Charlotte)

Det låter ju så förnuftigt och bra att tänka att man ska göra det.

Men det kanske inte är så lätt i praktiken.

Har du något bra tips på hur man ska göra?

(Betti)

Absolut. Det är inte lätt, det handlar om att bryta vanor

och mönster som man kanske lätt hamnar i

om man har flera motgångar på varandra.

Då tenderar de här negativa tankarna till att ta över.

Man behöver försöka hitta en struktur i tillvaron,

trots att man inte har ett jobb att gå till.

Att ändå upprätthålla en fast struktur

så att man känner att man har någon kontroll över sin tillvaro,

även fast man inte har ett jobb och en fast inkomst.

(Charlotte)

Inledningsvis pratade du om att det inte bara handlar om

att vara utan arbete, det är så mycket annat som påverkar.

Som ekonomin, familjen eller strukturer

och hur man är hemma och inte hemma, rutiner och allting.

Så det är ju inte bara en del, det kan vara så många delar.

Hur ska man hantera det här? Det blir så stort, nästan övermäktigt.

(Betti)

Jag tänker att det är viktigt att ha en bra balans i vardagen generellt.

Mellan "må-bra-aktiviteter" och "måste-aktiviteter",

eller "nytto-aktiviteter" som jag också kallar dem för.

De här vardagssysslorna som vi alla känner

att vi behöver göra till och från.

Men vi behöver balansera upp dem,

för de har en tendens att kunna ta över.

Så vi behöver balansera upp dem

med aktiviteter som faktiskt hjälper oss att lyfta vår glädje i tillvaron.

Vår må-bra-känsla.

Som att vara i ett sammanhang med andra.

(Charlotte)

Ja, precis. För man tappar den sociala kontakten.

Under den tid som har varit nu handlar mycket om digital kontakt.

Det kanske blir ännu svårare när man är utan arbete,

som under en pandemitid.

(Betti)

Just det. När man inte har en fast punkt.

Många utav oss tillbringar större delen av vår vakna tid på jobbet

och där får man mycket socialt utbyte.

Så det blir viktigt att i stället hitta det här sociala utbytet på egen hand,

genom att kanske vara aktiv i en förening eller vara med i någon grupp.

Utifrån ens fritidsintressen.

Det finns ju många digitala möjligheter i dag.

(Charlotte)

Hur är det då om vi...

Just nu pratar vi ju om man inte mår så bra.

För vissa dagar kan man såklart må bättre och andra sämre.

Du var inne på att vi ställer för höga krav på oss själva.

Tycker du även att du kan se tendenser till

att man ställer för höga krav när det gäller just arbetssökandet?

(Betti)

Ja, vi behöver kanske se till individen.

Att vi alla är olika och har olika förutsättningar.

Olika styrkor och svårigheter, så absolut.

Även att vi själva behöver anpassa

och reglera vad vi förväntar oss av oss själva

och att det behöver bli lite mer acceptabelt att ha sämre dagar

och dåliga dagar då jag kanske presterar lite mindre.

Även om jag är hemma som arbetssökande och inte är på jobbet.

Jag kanske kan sänka kraven på hur många jobb jag ska söka i dag,

för att jag kanske befinner mig i en svacka och inte känner mig på topp.

Jag kanske inte är så glad.

Det kanske känns lite motigt och jobbigt just nu.

(Charlotte)

Att söka jobb handlar ofta om

att man ska lyfta fram sina starka sidor och då gäller det

att ha självförtroende och positiv energi.

Hur ska man få till det i det här läget, när man inte mår så bra?

(Betti)

Jag tänker att man kan ta hjälp av vänner.

Människor som känner en väl. Att fråga dem

"Vad skulle du lyfta för sidor hos mig, som är min styrka?",

om man har svårt att ta fram dem själv.

Det kan vara en väldigt bra hjälp

som man sedan kan använda när man går på en intervju.

Oftast blir det realistiska saker som kommer fram.

(Charlotte)

Och peppande också.

(Betti)

Ja, absolut.

Det kan också hjälpa en att komma ur negativa tankemönster,

när någon annan faktiskt byter riktning mot lite mer positivt tänkande

och lyfter fram vad man själv kan och är bra på.

"Hur kan jag använda mina styrkor i ett jobb?"

(Charlotte)

Ja, jag tror att det är jätteviktigt

att få den här reflektionen utifrån, att få höra det.

Om man både känner sig nere på grund av sin situation

och dessutom känner skam, så byggs det på.

Då kan det vara viktigt att få den här positiva delen utifrån,

som kan lyfta upp en. Det vet man ju själv.

(Betti)

Absolut.

Det kan vara till jättestor hjälp när man befinner sig

i ett sådant tillstånd där man kanske är lite låg

och har svårt att själv hitta sina egna styrkor.

De finns ju där någonstans.

Man kan också ha som strategi att regelbundet inventera sig själv.

Så att man gör det på rutin. "Vad har jag för styrkor?"

(Charlotte)

Det är färskvara också, tänker jag.

(Betti instämmer)

Det är ingenting som man har gjort en gång och sedan så finns det där.

Man behöver upprepa det.

(Betti)

Upprepningen är också ett sätt att ta sig ur det sämre måendet.

Att avsätta lite tid för att vända på det hela

och fråga sig själv "Vad kan jag?"

Vad förmår jag? Det kan ju vara saker i ens vardag.

Det behöver inte alltid vara kopplat till ett arbete.

(Charlotte)

Nej, precis. Måendet hänger ju ihop såklart.

Man har ju inte bara "arbetsmåendet",

man har det hela sociala måendet.

(Betti)

Ja, precis.

(Charlotte)

Men om man då inte har de här bästa vännerna kring hörnet

som man kan fråga. Finns det några andra sätt

att ta fram positiva tankar så att man kan peppa sig själv?

(Betti)

Jag tänker, om det blir så allvarligt för en

att man verkligen känner att man inte kommer ur det här.

"Nu mår jag så pass dåligt att det här hindrar mig

från att få min vardag att fungera.

Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand."

Då skulle jag starkt rekommendera att ta professionell hjälp.

(Charlotte)

När är det dags? När vet man att det är dags att be om hjälp?

(Betti)

Det kan vara när det här upprepar sig dag in och dag ut.

Man märker att det är många negativa dagar på varandra.

Man får inget avbrott i det här. Det pågår dag ut och dag in.

Det börjar att bli veckor. Det hindrar en från att fungera i vardagen.

Man kanske inte fixar vissa saker längre.

Man kanske inte tar sig ur sängen.

Man kanske slutar att sköta sin hygien eller gå utanför dörren.

När det blir sådana stora förändringar i beteendet.

(Charlotte)

Då är det verkligen dags.

(Betti)

Ja.

(Charlotte)

När vi pratade tidigare så pratade du också om

kraften i att berätta hur man mår.

Berätta om det.

(Betti)

Att dela sina upplevelser och känslor med någon annan

blir ett sätt att sätta ord på dem.

En annan person kan hjälpa en att se det ur ett annat perspektiv.

Därav kraften att faktiskt ta hjälp professionellt.

Man delar sina upplevelser och en annan person kan hjälpa en

att faktiskt reflektera kring de här tankarna,

beteendena och upplevelserna man har.

(Charlotte)

Det gäller även om man inte har professionell hjälp.

Om det inte har gått så långt,

vad gäller den här kraften att berätta hur man mår.

Den kan man faktiskt få även fast man mår bra,

men just det här med att få feedback eller speglingen.

Den kan man väl alltid hitta?

(Betti)

Ja, i ens närmaste omgivning, tänker du då?

(Charlotte instämmer)

Ja, precis. Absolut. När det kanske inte har blivit så omfattande.

Att det har utvecklats till en psykisk ohälsa.

Det kanske bara handlar om en tillfällig svacka

som man har lite svårt att ta sig ur.

Med negativa tankar, eller man kanske börjar ifrågasätta sig själv lite.

Då kan det vara av värda att dela det här med nära vänner

eller familjemedlemmar, någon som man känner sig trygg med.

Någon som inte kommer att värdera dig.

Det är det viktigaste, att man inte får en värdering i det man säger.

(Charlotte)

Jag tänkte att vi skulle prata om lite framgångsfaktorer också.

Om du har några bra knep på hur man lyfter upp sig.

På vilket sätt ska man göra?

(Betti)

Jag tänker att en strategi,

som mer eller mindre alla kan vara hjälpta av,

är att titta på tidigare motgångar.

För vi har ju alla motgångar med oss i bagaget, och hur löste jag dem?

Kan jag använda någon av de strategierna

som jag använde tidigare som förde mig framåt?

(Charlotte)

Det behöver inte vara så stor kris kanske.

(Betti)

Nej, absolut inte. Det kan vara mindre saker.

Det behöver inte vara kris. Det ordet är ganska stort och omfattande.

Men det kan vara en motgång. Vi kan kalla det för motgång i stället.

"Hur hanterade jag motgångar tidigare?",

"Vad har jag med mig för erfarenheter?"

och "Hur kan jag använda dem i dag?"

Det blir också lite stärkande när man påminner sig själv

om tidigare erfarenheter. "Jag lyckades ju faktiskt ta mig ur det här

och ta mig förbi det här hindret tidigare, så jag kan lyckas igen."

(Charlotte)

Har du något konkret exempel på hur man skulle kunna få till det här?

(Betti)

För att bryta negativa tankespiraler

så behöver man för varje negativ tanke

ha minst dubbelt så många positiva tankar i vågskålen

för att det ska väga över.

Så det man kan göra är att skriva en plus- och minuslista

och för varje minus så tänker man

att man behöver dubbelt så många plus,

vad gäller tankar om sig själv och förmågor.

Och kompetenser.

Sen när man har gjort en sådan lista så kan man gå tillbaka till den

och repetera på sig själv så att det blir någon slags kontinuitet,

så att man påminns om det här som man har gjort.

Vartefter kommer man kanske på nya grejer

när man vaggar in sig själv i det här positiva tankemönstret.

(Charlotte)

När man skriver ner det så blir det väldigt konkret

och lättare att läsa det om och om igen,

som du tog upp, det här med repetition.

(Betti)

Precis, att man kan återkomma till det.

(Charlotte)

Men det här med att söka jobb handlar jättemycket om

att lyfta sina starka sidor

och både ha självförtroende och positiv energi.

Framförallt om man ska skriva ansökningshandlingar

och gå på intervju.

Hur ska man få till allt detta nu?

(Betti)

Det blir viktigt att använda de här plus- och minusvågskålarna

som man har gjort och ta hjälp av dem

och inventera sig själv och tydliggöra för sig själv vad man är bra på.

För att få ytterligare en dimension till det hela

så skulle man kunna fråga vänner och familj.

Att de får berätta.

Vad kan de säga om mig själv?

Vad har jag för styrkor och kompentens?

Vad är jag bra på? Vad har jag för färdigheter?

Som kan hjälpa en i jobbsökandet när man kommer till en intervju.

(Charlotte)

Just att få ett utifrånperspektiv

och dessutom kanske fylla på den där listan.

(Betti)

Ja, absolut.

Det är också viktigt att man delar upp jobbsökandet

i många delmål och att man tar ett steg i taget.

I stället för att ta jättekliv,

för det är lättare att lyckas med de små stegen

än att man ser det slutgiltiga målet här.

(Charlotte)

Jag vet att vi tidigare pratade om kraften att prata om hur man mår.

Kan du berätta lite grann om det?

(Betti)

Just när man kanske inte mår så bra

eller sitter med många negativa känslor, oro eller nedstämdhet

så kan man behöva sätta ord på dem

tillsammans med någon utomstående, vän eller familj.

Men det kan också komma till en punkt där man kanske känner

att man behöver professionell hjälp

om det utvecklas till någon form av psykisk ohälsa,

där man kanske stannar hemma och ligger i sängen hela dagen.

Man kommer inte utanför dörren,

man kanske slutar ta hand om sig själv.

Då kan man behöva någon professionell hjälp för att ta sig ur det här.

Genom att berätta får man också någon annans perspektiv

och vägledning för att kunna ta sig ur det här.

(Charlotte)

Skulle du säga att om man använder sig av den här kraften

jag pratade om och berättar för andra hur man mår,

att man då tidigare skulle kunna bryta ett mönster

om man bara pratar om det?

(Betti)

Ja, absolut. Ju tidigare man söker hjälp desto lättare är det

att hitta andra vägar. Det blir inte lika cementerat inom en.

Den här hindrande oron eller nedstämdheten

blir inte lika omfattande om man bryter den tidigare.

(Charlotte)

Du som träffar så otroligt mycket människor

och pratar, bollar idéer och vägleder personer framåt.

Kan du berätta om något tillfälle där du verkligen har lyckats?

(Betti)

Jag skulle kunna berätta om en solskenshistoria.

Det var en person som hade varit utan jobb i perioder,

och som hade haft flera perioder med tillfälliga jobb,

som hade hankat sig fram och tröttnat på det livet.

Hon ville ha någonting mera fast att förhålla sig till.

Hon hade en dröm om att bli lärare och jobba som lärare.

Hon var i trettioårsåldern och var lite vilsen om hur

hon skulle komma vidare och hon tyckte själv

att hon var för gammal för att utbilda sig till lärare.

(Charlotte)

Ja, okej.

(Betti)

Hon var trettio plus, så vi hade många vägledande

och motiverande samtal och vi resonerade oss fram till

att hon ändå hade trettio år kvar av sitt arbetsliv.

(Charlotte)

Precis. Det är ju lång tid.

(Betti)

Vad är det värt att få vara på en arbetsplats där du trivs

och du får göra någonting som du tycker om?

För att få gå till en sådan arbetsplats varje dag

kan det vara värt att studera i fyra eller fem år.

Hur lång utbildningen nu än är.

Men hon var lite mer inne på om det hade varit ett yrke

som kanske bara tog två år, då hade det varit mer okej.

Men vi resonerade kring för- och nackdelarna,

snarare än att gå trettio år till och vara missnöjd

och vad gör det med en själv?

(Charlotte)

Ja, det kan bryta ner en. Verkligen.

(Betti)

Personen sökte i alla fall till lärarutbildningen och började studera.

Det var många vägledande och motiverande samtal

och vi pratade om hennes farhågor.

Där hon befarade eller tänkte

"Det här kommer inte jag att klara av heller."

Det fanns en låg tilltro till att klara av en sådan utbildning.

(Charlotte)

Då förstår man kraften med att ha den här bollningen

eller dialogen som du har som psykolog.

Att kunna spegla den här personen och peppa

och dra det här några vändor.

För jag antar att det är så du får jobba väldigt mycket?

(Betti)

Precis. Att ge det flera tillfällen och flera samtal.

Det tar lite tid innan personen själv kommer fram till att

"Det är det här jag vill göra. De här möjligheterna finns ju."

Så man behöver ha tålamod.

Och ge personen tid helt enkelt.

(Charlotte)

Om vi skulle sammanfatta de viktigaste bitarna

av att hålla motivationen uppe om man börjar känna den här dippen.

Vad skulle du säga då?

(Betti)

Dels att hålla en struktur i vardagen,

för att känna att man har kontroll i sitt liv i övrigt.

Och att kontinuerligt inventera sig själv och sina styrkor.

Och även att gå igenom vad det finns för andra möjligheter,

för andra vägar. Att försöka bredda det man kan tänka sig

att arbeta med, eller studera. Att titta på andra möjligheter.

(musik)

(Charlotte)

Du har lyssnat på Arbetsförmedlingens jobbpodd

med mig Charlotte Lindman.

Gäst var Betti Lukic, legitimerad psykolog från Arbetsförmedlingen.

P-G Nordström var tekniker.

Har du tankar och idéer på vad vi ska prata om i podden,

skriv då till podcast@arbetsformedlingen.se.

Det här avsnittet producerades sommaren 2021. Vi hörs!

(musik)