Integration på svensk arbetsmarknad i ett internationellt perspektiv

Integration av utrikesfödda och nyanlända är en omdebatterad fråga. I Sverige har andelen utrikesfödda ökat från 14 till 17 procent sedan 2009. Många av dem som kommit hit på senare år är asylsökande från länder utanför Europa.

Sett i ett internationellt perspektiv fungerar den svenska arbetsmarknaden relativt väl med höga nivåer på sysselsättning för både inrikes- som utrikesfödda. Inrikes födda är dock sysselsatta i högre grad än utrikes födda och den svenska arbetsmarknaden blir alltmer tudelad.  En förklaring till det relativt stora sysselsättningsgapet är att Sverige har tagit emot en större andel flyktingar än andra europeiska länder. Orsaken till migration är avgörande för hur lång tid det tar att etablera sig på arbetsmarknaden. Den som är flykting har till exempel längre väg till att få ett arbete än arbetskraftsinvandrare.  En annan förklaring är att sysselsättningsgraden bland inrikes födda är högre i Sverige än i många andra EU-länder, särskilt bland inrikes födda kvinnor. Vistelsetid i Sverige är också en viktig förklaringsfaktor för utrikes föddas integration på arbetsmarknaden. Sysselsättningsgapet tar till exempel inte hänsyn till att gruppen av utrikes födda är heterogen och att den består både av individer som vistats länge och kortare tid i Sverige.

Att integreras i ett samhälle innefattar mer än att få ett arbete. Språkkunskaper, valdeltagande och barns skolresultat säger också mycket om hur stor delaktighet migranterna har i samhället. OECD har identifierat tio områden som ger förutsättningar för en fungerande integrationsprocess. På de flesta av dessa områden anses Sverige ligga i framkant. Här lyfts etableringsuppdraget fram med arbetsmetoder som snabbspår, kartläggning och validering.  Detta till trots kvarstår flera stora utmaningar. Vår genomgång visar att det krävs ytterligare investeringar i långsiktiga åtgärder inom framförallt utbildnings- och bostadspolitiken.