Arbetsmarknadspolitiska program, årsrapport 2014

Sjukförsäkringsreformen ökar individernas möjligheter att från sina förutsättningar för arbete komma tillbaka in på arbetsmarknaden. Etableringsreformen möjliggör för nyanlända att få en snabbare introduktion till det svenska arbetslivet, men det skapar också utmaningar bland annat vad det gäller utbildningsnivån och att kunna anpassa den till arbetsmarknadens krav. Andelen som tillhör grupper med svag ställning på arbetsmarkanden av samtliga inskrivna arbetslösa stiger och var 65 procent i slutet av 2014. De största grupperna är de som endast har en förgymnasial utbildning och de som är födda i ett land utanför Europa.

Det sammantagna antalet nya och pågående beslut om program med aktivitetsstöd uppgick till drygt 900 000 under 2014. Jämfört med föregående år innebär det en minskning med ca 78 000 beslut. Flertalet program uppvisade en minskning i antal beslut, undantaget var jobb- och utvecklingsgarantins faser 1 och 2 och sysselsättningsfasen. Största minskningen uppvisade jobbgarantin för ungdomar.

Antalet beslut om arbeten med stöd uppgick till drygt 189 000 under 2014, vilket innebär en ökning med knappt 11 000 jämfört med 2013. Inom gruppen arbete med stöd för personer med funktionsnedsättning har såväl utvecklingsanställning som trygghetsanställning ökat. Trygghetsanställningar visar en stor ökning men är till stor del en överföring från lönebidrag som istället minskade kraftigt. Även särskilt anställningsstöd inom jobb- och utvecklingsgarantin, inklusive förstärkt särskilt anställningsstöd, uppvisade ökningar. Under 2014 beviljades nystartsjobb i knappt 122 000 fall av rekrytering, vilket är en kraftig ökning jämfört med 2013.

Flertalet av programmen uppvisar resultat i paritet med året innan, liksom tidigare år gäller att nivån på resultaten varierar mellan de olika programmen. Det beror på att sannolikheten att få ett arbete efter avslutat program inte bara är beroende av konjunkturläget utan det är även viktigt att sätta programmets resultat i relation till målgruppen eftersom förutsättningarna för deltagarna varierar stort. Programmen är ofta individuellt anpassade och planerade i kedjor. Vissa program är i första hand av förberedande karaktär och dessa program vänder sig till arbetssökande som går vidare till andra insatser. Dessa program uppvisar normalt en lägre andel i arbete, men syftar till att deltagarna successivt kommer närmare arbetsmarknaden.

Jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar visade för 2014 en viss ökning i andel till utbildning och arbete i jämförelse med 2013. Det är programmet start av näringsverksamhet som uppvisar högst andel till arbete efter avslutad insats. Bland de särskilda insatserna i form av lönestöd för anställning av personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga hade trygghetsanställning ett något sämre resultat, men också en stor volymökning under året. För programmen med lönestöd var resultaten i paritet med året innan.

Totala kostnaderna för samtliga program 2014 uppgick till drygt 34 miljarder kronor (2013: 34,6 miljarder), som fördelade sig med 19,5 miljarder på program med aktivitetsstöd (2013: 21,1 miljarder), 11,5 miljarder på de särskilda insatserna i form av lönestöd för anställning av personer med funktionsnedsättning (2013: 11,3 miljarder) och 3,0 miljarder på anställningsstöden och instegsjobb (2013: 2,2 miljarder). Totala kostnaderna har minskat med ca 0,6 miljarder jämfört med 2013. För programmen med aktivitetsstöd uppvisar snittkostnaden per deltagare en ökning för vissa program och en minskning för andra. För lönestöden är det förstärkt särskilt anställningsstöd som har den största kostnadsökningen och även den högsta snittkostnaden per deltagare..