Vad har hänt med rundgången på arbetsmarknaden?

Syftet med rapporten är att ge en översiktlig bild av hur vanligt det är med rundgång. Rapporten undersöker också om det finns tydliga skillnader i rundgången mellan olika grupper av arbetslösa, samt hur vanligt det är att deltagare som lämnar jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar kommer tillbaka till arbetslöshet.

Sedan början av 2000-talet har flera förändringar i arbetsmarknadspolitiken genomförts för att minska rundgången. Resultaten visar också att andelen personer som kommer tillbaka till arbetslöshet inom ett år har minskat under perioden. Men fortfarande kommer så många som 44 procent av dem som lämnade en arbetslöshetsperiod under 2012 tillbaka till arbetslöshet inom ett år. Under perioden 1992−1998 var motsvarande andel omkring 55 procent.

Det finns tydliga skillnader i andelen som kommer tillbaka till ny arbetslöshet beroende på den registrerade orsaken att lämna arbetslösheten. Lägst risk för rundgång har de som fått ett arbete och som därmed valt att lämna Arbetsförmedlingen (avaktualiserats). Dessa har cirka tio procentenheter mindre risk för rundgång än de som går till ett arbete men väljer att stå kvar som sökande vid Arbetsförmedlingen. Eftersom en avaktualisering rimligen signalerar en mer permanent lösning är denna skillnad förväntad. De som går till någon form av arbete med stöd (inklusive nystartsjobb) har ungefär samma risk som de som avaktualiseras till arbete.

Rapporten visar inte oväntat ett visst samband mellan sämre jobbchanser och rundgång. När det gäller utbildningsnivå och ålder är sambandet tydligt. Unga, äldre och personer med förgymnasial utbildning har större sannolikhet till rundgång. Att unga har en något större andel som återkommer till arbetslöshet kan ses som en del av deras etableringsprocess på arbetsmarknaden. Även de som är födda i ett land utanför Europa har något större rundgång än övriga. Sambandet är däremot inte lika tydligt när det gäller arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga. Detta kan möjligen förklaras av att många i denna grupp avslutar arbetslösheten med arbete med stöd som ofta är längre än ett år. Att män har klart större rundgång än kvinnor är överraskande. Samtidigt har kvinnor tillfälliga anställningar i större utsträckning än män. Även i de fall där det inte förekommer arbetslöshet mellan två tillfälliga anställningar, kan den osäkerhet som en tillfällig anställning innebär påverka individen negativt.

Flera faktorer kan ha bidragit till att rundgången minskat under den studerade perioden. En viktig faktor är troligen arbetsmarknadsläget. En enkel jämförelse visar på ett tydligt samband mellan rundgång och arbetsmarknadsläge på så sätt att en förändring av läget på arbetsmarknaden också sammanfaller med en förändring av rundgången. Ett förbättrat arbetsmarknadsläge mätt som minskad arbetslöshet eller ökad täthet sammanfaller med en minskad rundgång. Ett försämrat arbetsmarknadsläge åtföljs av en ökad rundgång. Däremot är det oklart om arbetsmarknadsläget helt kan förklara nivån på rundgången. Det finns alltså även utrymme för strukturella förklaringar. Utifrån resultaten i den här rapporten är det särskilt två förändringar vi kan peka på: en växande andel arbetslösa går till arbeten med någon typ av subvention och införandet av de så kallade garantierna.

När det gäller subventionerade jobb visar resultatet att rundgången här ligger på ungefär samma nivå som för dem som avaktualiseras till arbete, som i sin tur ligger klart under nivån för dem som går till mer tillfälliga sysselsättningar. Ett ökat inslag av mer varaktiga subventionerade jobb på bekostnad av tillfälliga jobb har sannolikt bidragit till en minskad rundgång. Den vanligaste formen av subventionerade jobb är idag nystartsjobben.

De garantier som infördes med början år 2000 var direkt inriktade mot att minska den ”rundgång” som tidigare fanns mellan olika program och öppen arbetslöshet. Den så kallade aktivitetsgarantin, som infördes i augusti 2000, innebar att de som deltog skulle erbjudas olika insatser ända tills de hittade ett arbete eller en annan tillfredsställande lösning på sin situation. Man skulle på så sätt komma förbi den tidigare rundgången mellan program och öppen arbetslöshet. Aktivitetsgarantin har sedan ersatts av jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar. Samtidigt har antalet deltagare ökat kraftigt. Den här typen av program borde ge bättre förutsättningar för att den som är arbetslös lämnar arbetslösheten för en mer stadigvarande sysselsättning. Risken för rundgång borde minska. Den minskade rundgången som vi kan observera kan vara ett tecken på att det är så.

Garantierna innebär förvisso ingen ”garanti” för en väg till varaktig sysselsättning. Många som lämnar garantierna kommer inom relativt kort tid tillbaka till ny arbetslöshet. Andelen som kommit tillbaka inom ett år var 42 procent 2012 vilket är ungefär samma nivå som bland dem som avslutade en period av öppen arbetslöshet.

Många arbetslösa blir i dag kvar under långa perioder av arbetslöshet. Till detta kommer sedan risken för ”rundgång”. Det är framför allt personer som har relativt sett låga jobbchanser som drabbas av upprepad arbetslöshet. Detta indikerar att generellt ökade jobbchanser genom fullföljd gymnasieutbildning skulle minska även risken för rundgång. Samtidigt är det viktigt att se förekomsten av en viss rundgång som en naturlig del i arbetsmarknadsetableringen av inträdande grupper. Att ha tillfälliga arbeten kan vara en väg in på arbetsmarknaden för unga och andra som saknar arbetslivserfarenhet, även om det är viktigt att de inte fastnar i rundgång under alltför lång tid. Dessutom kan det vara värdefullt att tidigt i sitt arbetsliv prova på olika typer av arbeten.