Uppföljning av Ung Framtid – Progressionsmätning med enkäter
6 maj 2019
Lyckade utfall av arbetsmarknadspolitiska insatser mäts ofta som
övergångar till arbete eller studier. Genomförandet av en effektiv
arbetsmarknadspolitik förutsätter dock även kunskap om hur vägen fram till ett arbete eller fortsatta studier ser ut. I rapporten följs deltagare i projektet Ung Framtid med syfte att mäta förändring i faktorer som förväntas vara relaterade till ett stegvist närmande mot arbetsmarknaden, så kallad progression.
Vidare undersöks hur dessa (progressions)faktorer samvarierar med sannolikheten att hitta ett jobb eller påbörja en utbildning. Förändringen i följande faktorer mäts med hjälp av enkäter: arbetsrelaterade kontakter, benägenhet till geografisk rörlighet, egen uppfattning om ens möjligheter att få arbete inom tre månader, vetskap om vad hen vill arbeta med (eller studera) och livsnöjdhet.
Resultaten indikerar att deltagare i projektet visar på förändringar över tid särskilt när det gäller livsnöjdheten och den självuppskattade möjligheten att vara i arbete (eller påbörja studier) inom en snar framtid. Uppfattningen om möjligheten att få ett jobb försämras mellan tidpunkten när deltagarna påbörjar programmet och tidpunkten för uppföljningen, samtidigt som nöjdheten med livet förbättras. Trots att förändringarna i genomsnitt rör sig i motsatt riktning, är faktorerna positivt korrelerade med varandra. d.v.s. de flesta av dem som får en förbättrad tro på sina arbetsmarknadsutsikter blir också mer nöjda med sina liv och vice versa. Resultaten visar också att arbetssökande i större utsträckning vet vilket typ av jobb eller utbildning de vill ha i slutet av mätperioden än i början.
Vidare är deltagarnas uppfattning om möjligheten att vara i arbete inom tre månader samt livsnöjdheten de faktorer som tydligast är förknippade med att deltagarna hittar ett jobb. De som från början hade höga startvärden eller en positiv utveckling i dessa faktorer hade högre sannolikhet att vara i arbete senare. Även större antal arbetsmarknadsrelaterade kontakter i början av uppföljningsperioden har ett positivt samband med sannolikheten att hitta ett jobb.
Analysen visar också på stora skillnader i sannolikheten att hitta ett arbete mellan olika grupper av deltagare. Deltagare som är utrikes födda eller har en funktionsnedsättning har, i linje med tidigare studier, lägst chans att vara i arbete i slutet av mätperioden. Skillnaderna kan inte förklaras av de progressionsfaktorer som mätts med hjälp av enkäterna.
En viktig slutsats från rapporten är att självskattningsfrågor ställda till de arbetssökande skulle kunna bidra till att öka träffsäkerheten vad gäller att förutsäga individernas arbetsmarknadsutfall, exempelvis i samband med den arbetsmarknadspolitiska bedömningen (profilering). Att kunna göra träffsäkra arbetsmarknadspolitiska bedömningar är av stor vikt för flera delar av myndighetens verksamhet. Vidare ger studien också viktiga lärdomar om hur liknande studier kan göras på andra grupper av arbetssökande i framtiden.