Regionala skillnader i arbetsmarknadsläget mellan svenska kommuner
19 april 2016
Syftet med rapporten är att undersöka regionala olikheter på den svenska arbetsmarknaden genom att utifrån olika spridningsmått undersöka utvecklingen av arbetsmarknadsläget regionalt och på den lokala arbetsmarknaden. Uppmärksamheten riktas mot att identifiera vilka delar av arbetsmarknaden som har ett förhållandevis bättre respektive sämre arbetsmarknadsläge. Det statistiska underlaget bygger på Arbetsförmedlingens månadsstatistik över arbetssökande och lediga (vakanta) platser i landets kommuner för perioden 1996-2014.
Resultaten visar att den regionala obalansen mellan landets kommuner i termer av obalansmått och spridningen i täthet, kvoten mellan lediga platser och arbetssökande - mellan kommuner generellt har minskat betydligt sedan mitten av 1990-talet. Likväl kvarstår betydande skillnader i arbetsmarknadsläge mellan olika delmarknader på den svenska arbetsmarknaden. Kommuner i Stockholm, Göteborgsregionen, Smålandslänen, Dalarnas och Jämtlands län har relativt gynnsamma arbetsmarknadslägen medan det är betydligt sämre i kommunerna i län som Västmanland, Örebro, Gävleborg och Sörmland där tätheten bara är hälften så hög som till exempel i Stockholmsregionen.
Den genomsnittliga tätheten har generellt ökat trendmässigt och varierar omvänt med utvecklingen av spridningen. Den trendmässiga generella ökningen i tätheten beror på att tätheten har ökat relativt mer i regioner med kärva än med gynnsamma arbetsmarknadslägen. Eftersom tätheten i stor utsträckning varierar positivt med konjunkturen indikerar detta att spridningen i tätheten varierar kontracykliskt. Dessa observationer sammantagna indikerar att mer utsatta regioner är mer konjunkturkänsliga än övriga regioner.