Perspektiv på Sveriges regionala arbetsmarknader

Rapporten visar bland annat att de regionala skillnaderna är mer eller mindre konstanta över tid. De regioner som hade en relativt högre arbetslöshet i mitten på 1990-talet tenderar att i hög grad vara regioner där arbetslösheten även idag är hög (och vice versa). Att arbetslösheten biter sig fast på en högre nivå samtidigt som förvärvsfrekvensen tycks vara bestående låg visar på de omställningssvårigheter som kan följa på en strukturomvandling.

Rapporten visar vidare att den befolkningsökning som skett i landet under senare år är tydligt koncentrerad till storstadslänen och då i synnerhet till Stockholm län. Samtidigt har antalet förvärvsarbetande stigit i samtliga län ¿ detta även i län där befolkningen i motsvarande åldrar har minskat. Det betyder att andelen förvärvsarbetande av befolkningen har ökat påtagligt i samtliga län under senare år.

En slutsats i rapporten är att den ojämna demografiska utvecklingen innebär stora utmaningar för den regionala kompetensförsörjningen. I takt med att tillgången på arbetskraft krymper i många regioner blir det allt svårare för arbetsgivare att hitta arbetskraft. Det gäller inte minst inom skola, vård och omsorg. Tillgången på utbildad personal är central för utvecklingen på för de regionala arbetsmarknaderna och är även tätt kopplad till den regionala näringslivsutvecklingen. Förutsättningarna för den regionala kompetensförsörjningen kan förbättras på flera sätt. Inte minst genom att rusta arbetssökande för att i högre grad motsvara arbetsgivarnas utbildnings- och kompetenskrav.