Pandemin får strukturomvandlingen att accelerera

Den pågående pandemin är en ny typ av kris som tidigare inte upplevts i modern tid. Läget på svensk arbetsmarknad är fortfarande allvarligt och den fortsatta utvecklingen är alltjämt svårbedömt. Säkert är dock att återhämtningen kommer att ta tid och att de negativa effekterna av pandemin även kommer att ha bäring på arbetsmarknaden under nästkommande år. Här finns en överhängande risk att långtidsarbetslösheten biter sig fast på en högre nivå än tidigare. Samtidigt har arbetslösheten ökat på bred front under pandemin oberoende av utbildningsnivå, kön eller födelseregion. Sammantaget pekar detta på ett behov av en bred palett av individuellt anpassade stöd för att bryta arbetslöshetstiderna i ett så tidigt skede som möjligt. Vägledning och anvisning till både reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning framstår därför som än mer viktiga verktyg för att hålla tillbaka arbetslösheten på både kort och lång sikt.

Digitaliseringen och automatiseringen fortsätter att driva på strukturomvandlingen vilket ställer förändrade krav på arbetskraftens kompetenser. Pandemin har dessutom fått denna utveckling att accelerera. De kommande tio åren väntas efterfrågan på tekniska kompetenser att öka och det är primärt grundläggande digitala kunskaper i det dagliga arbete som bedöms bli mer eftertraktade. Således kommer arbetskraften behöva kompetensutveckla sig för att möta de nya kraven på arbetsmarknaden.

Även den demografiska utvecklingen påverkar förutsättningarna på arbetsmarknaden. Fram till år 2030 fortsätter den demografiska utvecklingen mot en ökad andel äldre i befolkningen. Parallellt väntas den yrkesaktiva delen av befolkningen endast öka marginellt under samma period. Det medför ökade svårigheter med kompetensförsörjningen inom flera bristyrken, inte minst inom vård och omsorg där behovet av arbetskraft väntas öka kraftigt de närmsta åren. Samtidigt kan stora regionala skillnader noteras som visar på att denna utveckling är en särskilt stor utmaning i landsbygdskommuner. För att klara både kompetensförsörjningen och motverka en försörjningsbörda behöver sysselsättningen öka i grupper med outnyttjad potential.

Utöver digitaliseringen och demografin har även politiken en tydlig inverkan på Arbetsförmedlingens förutsättningar att bedriva sin verksamhet. För att möta effekterna av pandemin har både arbetsmarknadspolitiken och finanspolitiken varit kraftigt expansiv för att klara både ekonomin och jobben på svenska arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har fått ökade anslag som dock är av tillfällig karaktär. Samtidigt fortskrider reformeringen av myndigheten samt utvecklingen av ett nytt system för matchningstjänster där myndigheten har ansvar för både kontroll och utvärdering. Det kommer därför krävas en tydlig styrning och väl avvägda prioriteringar för myndigheten den närmsta tiden.