Kunskapsöversikt: Nyanländas etablering på den svenska arbetsmarknaden

Exempel på utbudsfaktorer är humankapital, socialt kapital och hälsotillstånd. Efterfrågefaktorer rör främst arbetsmarknadens utveckling, konjunkturläge och diskriminering. Policyfaktorer kan också påverka etableringen; det gäller till exempel mottagnings- och ersättningssystem, barnomsorg och tillfälliga vs permanenta uppehållstillstånd.

Viktiga lärdomar för Arbetsförmedlingen är att etableringsinsatserna bör bygga vidare systematiskt på varandra i större utsträckning än idag och att handläggartäthet är väsentligt. En bra samordning och individanpassning är också viktiga förutsättningar för en framgångsrik etablering. Ökad handläggartäthet, intensifierad sök- och matchningshjälp, jobbcoachning, arbetspraktik och subventionerade arbeten är några insatser, som förefaller ha positiva effekter. Det finns dock överlag begränsad kunskap om vilka insatser som fungerar bra. Eftersom etableringstiden är längre för kvinnor än män är en del av utmaningen att öka kunskapen kring hur man kan få till stånd en jämställd och hållbar arbetsmarknadsetablering. Få studier visar vad som fungerar och inte fungerar samt för vem. Dessa kunskapsluckor bör täppas till. Därför behöver både existerande och framtida insatser utvärderas, inklusive med avseende på hur de påverkar möjligheterna för olika grupper. I synnerhet är det viktigt med utvärderingar som undersöker om insatserna inom etableringen hjälper de som typiskt sett har svårast att etablera sig på arbetsmarknaden. Här ingår i första hand kvinnor och lågutbildade.

Vår förhoppning är att denna kunskapsöversikt kan användas som kunskaps- och beslutsunderlag internt, men även för att identifiera behov av eventuella justeringar inom arbetsmarknadspolitiken.