Har vi större problem med nyanlända kvinnors etablering och beror det i så fall på ett systemfel?

Potentiella systemfel, som kan ligga bakom det vi finner i statistiken, kan till exempel gälla regelverk och de incitament de ger upphov till, brist på information eller rutiner som inte fungerar optimalt.

Vi finner att arbetsmarknadsetableringen går sämre för nyanlända kvinnor jämfört med nyanlända män. Många nyanlända kvinnor är lågutbildade; en majoritet har grundskola eller mindre. Detta medför särskilda utmaningar.

Lågutbildade kvinnor slutför i lägre utsträckning sin etableringsplan. Detta kan i viss utsträckning bero på kommunikationsproblem kring de snåriga regler som gäller för maximalt överhoppningsbar tid i samband med sjukdom och/eller föräldraledighet. Det är även problematiskt att maximalt överhoppningsbar tid inom etableringen inte matchar rätten till föräldrapenning. I ljuset av att man i många andra länder inte anser att det är självklart att kvinnor ska lönearbeta, är det särskilt viktigt att regelverket som nyanlända möter i Sverige är rimligt och rättvist, men också tydligt med vad som här förväntas. Regelförändringarna som nyligen genomförts rörande föräldrapenning samt en förenkling av reglerna inom etableringen, tillsammans med en synkronisering av dessa regler med rätten till föräldrapenning, skulle kunna  anses svara mot det.

Ett grundläggande problem med nuvarande upplägg av etableringen är att alla  nyanlända förväntas genomgå samma typ av etableringsinsatser och på samma tid, oavsett utbildningsnivå. Lågutbildade har generellt en låg sysselsättningsgrad. Detta gäller i synnerhet för utrikes födda kvinnor; denna grupp har även mycket hög arbetslöshet. Utbildning är en rimlig primär strategi för att få lågutbildade nyanländakvinnor till arbete och egen försörjning. De två år som erbjuds inom   etableringen är för kort för dessa kvinnor. Reformer bör övervägas. Därutöver behöver arbetet med att ta fram och effektutvärdera anpassade insatser fortsätta och utökas. Tillfälliga uppehållstillstånd befaras ha negativa effekter på kvinnors integration och arbetsmarknadsetablering. Särskilda insatser kan behövas för att motverka detta.