Flöden av jobb och arbetstagare på svensk arbetsmarknad, 1990-2008

Beräkningarna visar att flöden är av betydande storlek och att flödena varierar stort över tid. Den totala omsättningen av jobb har minskat något under det senaste decenniet, huvudsakligen beroende på att andelen jobb som har försvunnit samtidigt har minskat. Då den totala omsättningen av arbetsstagare har legat kvar på samma nivå som tidigare indikerar det att den frivilliga rörligheten kan ha ökat under det senaste decenniet.

Den totala omsättningen av jobb uppvisar ett kontracykliskt mönster. I de studier där man funnit liknande resultat har detta ofta förklarats med att lågkonjunkturer är perioder som kännetecknas av en intensiv omstrukturering av arbetskraften och att företag då passar på att göra sig av med överflödig personal.

Den totala omsättningen av arbetstagare (summan av rekryteringar och separationer) saknar dock cyklisk variation. Rekryteringar uppvisar ett procykliskt mönster medan separationer uppvisar ett kontracykliskt mönster. När arbetstagarflödena skattas med hänsyn till individers jobbstatus innan de rekryteras respektive efter att de lämnat en anställning ändras delvis detta mönster. Rekryteringar av individer som saknar jobb uppvisar ett starkare procykliskt mönster, medan rekryteringar av individer som redan har ett jobb saknar konjunkturell variation. Med andra ord är det lättare för nytillträdande och arbetslösa att få jobb när tiderna är goda och svårare när konjunkturen vänder neråt. För dem som redan har en anställning verkar konjunkturens utveckling däremot vara av mindre betydelse. I vilken grad de byter jobb eller väljer att stanna kvar verkar inte påverkas av hur konjunkturen utvecklas. De som lämnar en anställning utan att gå vidare till en nytt jobb uppvisar ett å andra starkt kontracykliskt mönster, det vill säga andelen ökar när tiderna blir sämre och minskar när tiderna förbättras.