En effektivitetsmätning av arbetsförmedlingskontor 2009-2012

Metoden går ut på att mäta hur effektivt Arbetsförmedlingen använder sina resurser och ger ett värde på hur mycket myndigheten kan förbättra sin effektivitet beträffande utflöde till arbete eller externa studier. Under den aktuella perioden hade Arbetsförmedlingen en genomsnittlig förbättringspotential på 8 procent.

Analysen undersöker den relativa tekniska effektiviteten, det vill säga förmågan att producera maximal mängd med prestationer givet mängden resurser har undersökts. Ett kontor som producerar samma mängd prestationer som ett annat kontor genom att använda färre resurser blir klassad som mer effektivt. Med prestationer avses de arbetssökandes övergångar till arbete och studier och resurserna består bland annat av antalet anställda på kontoret, antalet öppet arbetslösa samt i åtgärder och kontorsytan.

Resultatet tyder på att Arbetsförmedlingen i genomsnitt skulle kunnat öka utflödet till arbete eller utbildning med åtta procent under den undersökta perioden utan att behöva tillföra ytterligare resurser vilket är i linje med resultaten från en studie gjord av Riksrevisionen under 2012. För 2012 verkar dock kontorens effektivitet vara sämre jämfört med tidigare år och tyder på att i genomsnitt skulle prestationerna kunnat ökas med knappt elva procent utan att ytterligare resurser tillfördes. En möjlig förklaring till detta kan vara att Arbetsförmedlingen genomförde stora organistoriska förändringar 2012 vilket kan ha tagit stora resurser från förmedlingsarbetet och påverkat kontorets effektivitet olika beroende på kontorens arbetssätt, organisation, ledning och styrning på det enskilda kontoret.