Arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen 2006-2012
1 juli 2013
Arbetsförmedlingens primära uppgift är att underlätta och förbättra matchningen av arbetssökande med lediga platser på arbetsmarknaden. En förbättrad matchningseffektivitet utmärks av samtidigt förkortade arbetslöshetstider och rekryteringstider.
En vanlig ansats för att undersöka om matchningseffektiviteten har förbättrats eller försämrats är att med statistiska metoder skatta så kallade Beveridgekurvor. I detta Working Paper används både Arbetsförmedlingens statistik och statistik från SCBs Arbetskraftsundersökningar för att undersöka hur matchningseffektiviteten har utvecklats på den svenska arbetsmarknaden genom att skatta Beveridgekurvor för perioden 1992-2012.
Den övergripande slutsatsen från undersökningen är att matchningseffektiviteten tenderar att ha förbättrats fram till Finanskrisen hösten 2008 men att den därefter har försämrats. Beveridgekurvan kan dock vara en trubbig indikator för att analysera utvecklingen av matchningseffektiviteten eftersom den bygger på förutsättningar som inte alltid är relevanta. Ett alternativ för att undersöka matchningseffektiviteten är därför att i stället skatta så kallade matchningsfunktioner som i större utsträckning kan beakta olika förutsättningar för matchningsutfallet.