Nationella minoriteter

I Sverige finns fem erkända nationella minoriteter. Som myndighet ska vi bidra till att skydda och främja de nationella minoriteternas språk och kulturer.

Det här är nationella minoriteter

I Sverige finns fem erkända nationella minoriteter - judar, romer, sverigefinnar, tornedalingar och samer. Enligt FN:s definition är samerna dessutom ett urfolk. Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet. De har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.

Var och en som tillhör en nationell minoritet ska ha rätt att fritt välja om hen identifierar sig som nationell minoritet. Och ingen nackdel ska följa av detta val. Det innebär också att alla som anser sig tillhöra en nationell minoritet har tillgång till de rättigheter som föreskrivs i lagen om nationella minoriteter.

Vårt ansvar för nationella minoriteter

Grundskydd

Minoritetslagens grundskydd innebär att lagen gäller i hela landet och omfattar samtliga fem nationella minoriteter.

Här är ett urval av kraven som måste uppfyllas:

  • Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.
  • Förvaltningsmyndigheter ska också informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter enligt lagen. Informationen kan ske på svenska och/eller på det nationella minoritetsspråket.
  • Finns det personal som behärskar finska, meänkieli eller samiska så har den enskilde rätten att i egna ärenden använda sitt språk vid muntliga och skriftliga kontakter med förvaltningsmyndigheterna.

Särskilda rättigheter

Särskilda rättigheter gäller för finsk-, samisk- och meänkieli-talande inom respektive förvaltningsområde. Dessa rättigheter är bland annat att:

  • enskilda har rätt att använda språken vid muntliga och skriftliga kontakter med myndigheter i enskilt ärende där myndigheten är beslutsfattare
  • myndigheten är skyldig att ge muntligt svar på samma språk samt att på begäran ge en skriftlig översättning av beslut och motivering. Myndigheten kan bestämma särskild tid och plats där servicen ges på minoritetsspråk.
  • förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i minoritetsspråken.

Läs mer om Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk

Länsstyrelsens karta över vilka kommuner som ingår i förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska 2018

Anledningen till att samiska, finska och meänkieli har ett förstärkt skydd i minoritetslagen är att de bedöms vara landsdels- eller minoritetsspråk med historisk geografisk anknytning i Sverige, medan övriga två nationella minoritetsspråk – jiddisch och romani chib – räknas som territoriellt obundna språk.

Samråd

För att ge utrymme till delaktighet och inflytande bjuder vi in och träffar representanter för de rikstäckande organisationerna för de nationella minoriteterna. Tillsammans med andra myndigheter sker dessa samråd årligen.

Lagen om nationella minoriteter

Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft den 1 januari 2010. Sveriges internationella förpliktelser innebär att vissa minoritetsrättigheter ska förverkligas i hela landet. Alla fem nationella minoriteter omfattas därför av den lagen (2009:724).

Lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk

Romsk inkludering

Vi har ett uppdrag från regeringen att förbättra romers situation på arbetsmarknaden. Läs mer om hur det arbetet går till.

Romsk inkludering